Fyra månder senare…

Det är ett bra tag sedan jag skrev något på bloggen och det har hänt en hel del, inte bara i våra liv utan även i Nya Kaledonien. En av förändringarna i Nya Kaledonien är att i januari fick vi nya sedlar som inte känns som monopolpengar och vars storlek passar de flesta plånböcker. De gamla sedlarna som har hängt med sedan 1969 fick dubbelvikas för att inte gå sönder i plånboken.

4 pengar

De nya sedlarna

Vi har även haft kommunalval och provinsiella val som i sin tur ledde till en ny kongress och en ny president. Kommunalvalet var 23 och 30 mars (enligt Frankrikes protokoll) och det provinsiella valet, som enbart är lokalt, var den 11 maj. Den nya presidenten blev framröstad i fredags. Politiken på den här lilla ön är väldigt förvirrande och det är svårt att följa alla partier och dess åsikter. Förenklat så är landet uppdelat i två läger, för- och emot självständighet men hur framtiden ska se ut (hur folkomröstningen ska gå till, när det ska hållas och vilka som får rösta) är en gråzon där hela 17 (!) partier tycker olika. Kongressen har 54 platser och i det provinsiella valet gick 29 platser till lojalisterna medan resterande 25 platser gick till självständighetsförespråkarna. Den nya presidenten, Gaël Yanno, som var lojalisternas enda kandidat, fick också alla 29 lojalisters röster medan självständighetsförespråkarna var splittrade och hade två kandidater som fick 15 respektive 9 röster var samt en röst var blank.

Den kanske största (och tråkigaste) nyheten skedde i början av maj då ett syreläckage från nickelfabriken i söder gick rakt ut i lagunen. Detta var den sjätte stora olyckan på fem år och till och med WWF uttalade sig om att om det inte blir skärpning i säkerhetsrutinerna måste fabriken stänga. Senaste olyckan skedde i november förra året då ett avloppsrör låg och flöt i lagunen. Då passade vår närliggande stam, St Louis, på att blockera vägen med brinnande bildäck i protest för att stänga fabriken. Vi kunde nu bara vänta in denna senaste olyckas ringar på vattnet och mycket riktigt några dagar efter att fabriken tillfälligt stängdes började vägblockader dyka upp på Route du Sud, vägen vi kör till jobbet och Nouméa varje dag. Det började ganska oskyldigt med eldar, banderoller och distribution av informationsblad som enbart fördröjde trafiken men strax efter att vi kommit hem igår kväll hade vägen blockerats totalt av ett femtiotal ungdomar. Brinnande bilar och mopeder, skottavlossning och stenkastning på bilar ledde till att 150 gendarmer engagerades. Mont Dores borgmästare annonserade två tillfälliga sovplatser före och efter St Louis för människor som inte kunde köra hem för  natten. Anledningen till att det spårade ur just i helgen var nog att ungdomsgängen passade på när stamhövdingarna i söder samlades i Goro nära fabriken för att diskutera framtiden mellan fabriken och lokalbefolkningen.

photo

Les Nouvelles Claédoniennes i morse.

IMAG0042-2IMAG0043-1-1Så här har det sett ut på vägen de senaste tio dagarna och kvällarna är det fler bildäck som brinner och trafiken kan ibland stå helt still. Jag hamnade bakom en minivan som körde i 5km/h för att protestera och ingen fick köra om. I morse vaknade vi till en polishelikopter som envist cirkulerade ovanför oss och vi kunde läsa på internet att vägen varit avstängd men delvis öppnad på morgonen. Jag testade att köra till en närliggande park för att gå ut med Smalto men tydligen precis i tid för att nya oroligheter skulle blossa upp så vägen stängdes av och jag fick snällt vänta på att det skulle lugna ner sig innan jag fick köra hem. Vi bor inom avspärrningsområdet och även om jag skulle svänga av hem till oss innan St Louis så förklarade den knappt fyllda 20-åriga gendarmen med sitt enorma vapen tryckt mot sin skottsäkra väst att “jag av säkerhetsskäl måste vänta..“.

2014-05-13 13.35.392014-05-13 13.35.46Annars har vi vardag som för min del innebär fortsatt jobb på SPANC med alla hundar och katter. Det är ingen flodhäst som badar utan min favorithund Django, en rehabiliterad pitbull som räddats från ett liv som kamphund. Här är första gången han får leka med en annan hund efter fyra månader och efter mycket spring och lek var det skönt med ett bad. Nedan två katter, Mia och Maya, som alltid gör allting tillsammans och Grisette som latar sig.

2014-05-24 13.01.00

2014-01-03 15.39.27

2014-04-09 07.13.16

Morgonpromenad vid floden La Coulée varje dag..

IMG_6882

Foto: Petra Prejer

Vi har haft två besök från Sverige under mars och april månad vilket har inneburit en del semester för oss. Först ut var Franklins pappa och och hans fru följt av våra vänner Petra och Erik.

140320 (16)

Poolhäng i Hiènghene. Foto: Franklin Eck d.ä

20140322 (20)

Gruvlandskapet i Kouaoua på östkusten.

20140322 (21)

Där vi mötte tre förvirrade rådjur..

20140323 (2)

Franklin och jag i en enorm trädstam s.k “banian”. Foto: Franklin Eck d.ä

20140322 (27)

Ljummen öl och kall lemonad med baguette och paté under ett träd på östkusten.

 

 

 

 

 

 

 

 

20140318 (2)

Cagoudansen.

20140326 (5)

Tricot Raye, fridlyst och dödlig orm (om den lyckas bita dig mellan tummen och pekfingret..)

20140322 (47)

Jag beundrar en hövding mitt ute i ödemarken.

20140326 (28)

Franklin klättrar i en palm på Phare Amedée.

20140321 (58)

La poule d’Hiènghene.

IMG_1634

Utsikt från Fort Tereka, Nouméa. Foto: Erik Prejer

IMG_1620

Rivière Blue, Dumbéa. Foto: Erik Prejer

IMG_1610

Rivière Blue, Dumbéa. Foto: Erik Prejer

IMG_7132

Kuendu Beach, Nouméa. Foto: Petra Prejer

IMG_7048

Kuendu Beach, Nouméa. Foto: Petra Prejer

IMG_6838

Ile aux Canards, Nouméa. Foto: Petra Prejer

Ikväll verkar det lugnt i St Louis men bilderna på tv-nyheterna påminde om bilder från en krigszon. Att det är val till Europaparlamentet idag verkar tyvärr inte engagera många här med ett 27% valdeltagande och kommentarer om att “vi har ingen koll på vad som händer i Europa”, och ändå vill många fortsätta tillhöra Frankrike.

Ile des Pins

DSCN2657En av de mest omtalade resmålen i Nya Kaledonien är paradisön l’île des Pins. Det är en 18 km lång och 14 km bred korallö som ligger 80 km sydost om la Grande Terre. Här lägger många kryssningsbåtar vid och det är många australiensiska och japanska turister som enbart besöker l’île des Pins via flyg.

DSCN2663När vi fick besök av min pappa för några veckor sedan passade vi på att besöka den omtalade paradisön tillsammans. L’île des Pins betyder “tallarnas ö” och det var James Cook som gav namnet under sin andra expedition i Stilla Havet på grund av de många och långa tallar som växer på ön.

DSCN2746Det bor cirka 2500 invånare (enligt en chaufför vi pratade med) och det är åtta tribus som utgör Commune de L’île des Pins. För att ta sig till l’île des Pins åker man antingen båt i några timmar, beroende av vilket tillstånd båten befinner sig i, det kan ta två timmar men det händer också att det kan ta fem timmar, eller så flyger man. Under januari månad var båten på land för underhåll så vi fick flyga inrikes med det lokala bolaget Air Caledonie. Vi hann knappt spänna fast säkerhetsbältena innan vi var framme efter 20 minuter i luften. Väl framme stod transferbussarna på rad för att slussa oss vidare till hotellet. Det är inte den sortens ö där man vinkar in en taxi vid vägkanten när man behöver.

DSCN2763En av våra aktiviteter bestod av att besöka la piscine naturelle som är precis som det låter, en naturlig bassäng. För att komma dit åkte vi la pirogue, en traditionell båt som kanakerna använde sig av förr i tiden. Båtfärden gick på klarblått vatten från Baie de Saint Joseph till Baie d’Upi förbi stora stenbumlingar med sköldpaddor simmande bredvid oss.

DSCN2735

DSCN2765

DSCN2704Sedan vandrade vi cirka 45 minuter genom en skog för att slutligen komma fram till vad vi trodde var den naturliga bassängen. Då fick vi betala XPF 200 (cirka 15 SEK) vilket vi hade informerats om tidigare. Efter att ha följt strömmen av alla turister som hade hittat hit fortsatte vi på en stig i ytterligare 500 meter.

DSCN2742Mina förväntningar var vid detta laget ganska höga och inte blev jag besviken men förstod samtidigt inte den enorma ansamling av turister som befann sig i denna lilla bukt med tanke på hur vackert det var på många andra ställen på ön. Eftersom tidvattnet var på väg ut åkte cyklop och snorkel på och en halvtimma försvann snabbt bland alla fiskar och australiensare som trängdes i den lilla viken. När det är lågt tidvatten kan man stå med turkost vatten till anklarna och titta på alla färgglada fiskar.

DSCN2760Det närmade sig lunchtid och för att hitta till lyxhotellet Le Meridien där vi skulle äta lunch frågade vi runt lite men många vägar visade sig vara fel. Att det är dåligt skyltat är allmänt känt i Nya Kaledonien men på l’ïle des Pins fanns det inte många skyltar med tanke på alla turister. Jag lärde mig också att den lilla symboliska summan vi betalade som inträde till den naturliga bassängen är relativt ny. Det är de lokala stammarna som försöker minimera antalet besökare från kryssningsbåtar och det talas om att höja det till XPF 1000 (cirka 75 SEK) om de får bestämma. Efter ytterligare vadande i turkost vatten kom vi till baksidan av Le Meridien och efter lunchen njöt vi av deras strand som konstigt nog var väldigt folktom mitt i högsäsongen.

DSCN2780

Nästa dag var det fortsatt väldigt molnigt men om möjligt ännu varmare. Vi trotsade värmen genom att hyra cyklar och bestiga ett litet berg, Pic N’Ga.

DSCN2878

DSCN2877

DSCN2866Ett besök på det gamla fängelset hann vi också med vilket gick ganska fort samt cykla till samhället Vao som var minst sagt folktomt. Vi kunde identifiera en alimentation, livsmedelsaffär, som låg i ett privat boningshus, en bensinpump (observera inte bensinstation), en kyrka, tele- och postverk, borgmästarhus, uttagsautomat och apotek.

DSCN2886Här fängslades bland andra les communards efter upproret i Paris 1871.

IMG_1743

IMG_1739Monument för den första missionären som landsteg 1848 omringat av lokalt hantverk.

DSCN2888Vårt hotell låg vid en vacker bukt, la baie de Kuto, där kryssningsbåtar lade vid och mellan kl.09-16 förvandlades vår fina strand- och hotellbar till något som bara kunde liknas vid högsäsong på Ibiza. Gratis smakportioner av bougna, den traditionella och lokala maträtten, sightseeing turer och “låt dig fotograferas med en traditionellt utklädd kanakkrigare” trängdes om vartannat. Vi hittade en egen plats inte långt från lokala arbetares lunchplats längs med den kilometerlånga strandremsan.

DSCN2675

DSCN2671

Kungen av Söderhavet…

 

IMG_1627

..och hans dotter.

Lösa och skabbiga hundar finns det tyvärr alltför många av i Nya Kaledonien men de som brukar hänga på stränder verkar lite lyckligare. De får ju alla fall lite mat och kärlek av alla turister.

      DSCN2819Vacker solnedgång från hotellbaren.

IMG_1695Sammanfattningsvis så är l’ïle des Pins verkligen en paradisö som är värt ett besök. Även om resmålet är perfekt för oss som bor här så kanske det inte är så prisvärt för de som reser från andra sidan jorden. Ön är väldigt vacker och rör man sig utanför hotellkomplexen och deras turistfällor infinner det sig en känsla av att man har hittat sitt eget outforskade paradis.

Mellan två stormar och en epidemi

photo(1)

Bild tagen från vår veranda under cyklonen June 18 januari.

Vi hade knappt återhämtat oss från cyklonen June som slog till lördagen den 18 januari innan ett nytt oväder slog till igår morse då det började regna och inte slutade förrän kl.03 i natt. Att det skulle komma så mycket regn på kort tid överraskade alla och vägar över hela la Grande Terre svämmade över. Vi kom knappt hem på grund av översvämningar och på SPANC vadade vi i vatten upp till låren och evakuerade hundar till höger och vänster. Idag har vi fått veta att en person har dött och att tre, troligtvis fem stycken, är försvunna i sviterna av regnovädret, varav två stycken här i La Coulée.IMAG0001Bilden gör inte verkligheten rättvisa men vi är glada för att vi har varsin fyrhjulsdriven, hög bil nuförtiden även om de inte tar en genom de vattenmassor vi såg igår. Just nu väntar vi på cyklonen Edna som förväntas slå till mot Södra provinsen under natten. Efter att ha tittat på nationella så som internationella väderbilder tror jag inte det blir så mycket cyklon men efter gårdagens uteblivna varning måste Sécurité civile varna ordentligt. 1 januari 2014 överlämnade Frankrike hanteringen av Sécurité civile till nykaledonska regeringen så det gäller att visa framfötterna så här mitt i cyklonsäsongen. Det ironiska är att majoriteten av pengarna fortfarande kommer från Frankrike.

Förutom vädret så har vi de senaste dagarna varnats för en ny epidemi av ett nytt virus, nämligen Zika. Förutom denguefeber, som alltid är aktuellt i Nya Kaledonien, så har vi även fått chikungunya viruset som bland annat drabbade La Reunion 2005-2006. Värmen och regnet gör som bekant att mygg stortrivs och lägger massa ägg. Det är där vi befinner oss nu, mellan två stormar och en epidemi.

Djävulens gryta

En ledig och varm söndag utan förpliktelser så som jobb, trädgård, handling eller städning måste tillbringas nära badvatten. Stranden i all ära men idag ville vi besöka de omtalade “Marmites du Diable” (djävulens grytor) i Parc de la rivière de Dumbéa. Här har vi varit och badat många gånger förut men för att komma till “les Marmites du Diable” måste man gå cirka en timme eftersom bilkörning på den sträckan har förbjudits.

DSCN2564

Startpunkten för vår vandring i 35°C värme.

DSCN2569DSCN2579k

k

k

Floden var lite uttorkad på sina ställen, längesedan det regnade.

k

k

k

DSCN2584

Bil från 30-talet? Traktor? Vad tror ni?

DSCN2592DSCN2600k

k

k

Framme vid första grytan!

k

k

k

DSCN2602

Smalto kikade ner en kort stund men avstod sedan från att hoppa.

DSCN2611DSCN2612k

k

k

Första hoppet inga problem, bara 5-6 meter högt.

k

k

k

k

DSCN2615DSCN2625k

k

k

Jag tvekade en bra stund när jag hade cirka 9 meter till vattenytan…

k

k

k

DSCN2639

Franklin laddar inför ett dyk.

Söndagen avslutades med grillning som vi alla uppskattade mycket!

DSCN2654

Côte Nord-Est

Tour Calédonie

Vår resa hem till Mont Dore. Från Poingam till Hienghene (uttalas “Ijängänn) tog det fyra timmar och efter en timmas paus körde vi i ytterligare fem timmar för att komma hem. Tanken var att korsa ön lite längre söderut på ostkusten men det är direkt livsfarligt att köra fortare än 70km/h på de vägarna så tiden skulle bli knapp.

Vägen hem från julsemestern i Poingam gick längs med nordöstra kusten, en väg vi aldrig har kört tidigare. Först var vi tvungna att köra till Koumac för att komma till Route Provincial du Nord och därefter svänga nordost. Det var också dags att tanka bilen, vilket vi inte var ensamma om. Koumac är knutpunkten för de som bor längst norrut och det var många som fyllde upp bensindunkar på sina flak. Har man två timmar till närmsta bensinmack är det förståeligt. Det finns fortfarande områden där man inte har tillgång till el men i november var Franklin delaktig i ett stort projekt som utökade elnätet för stammarna i norr.

DSCN2489

En tyvärr inte alltför ovanlig syn i norra provinsen, skogsbrand. Om det inte är försumlighet så är det ofta jägare som driver ut rådjur genom att sätta eld på buskar och träd.

DSCN2491

Mark som har brunnit. 

DSCN2504

Det var här i närheten som James Cook landsteg och enligt historien utbrast att “..det ser ju ut som Skottland!” (Caledonia på latin) och därav namnet New Caledonia.

DSCN2516

Så här bodde många längs med norra ostkusten. På en strandtomt med den högsta bergskedjan i Nya Kaledonien, “Massif du Mont-Panié“, på andra sidan vägen.

DSCN2523

Nedanför bergssluttningen odlades taro, en sorts sötpotatis.

DSCN2532

Förutom gamla tv-apparater, motorskydd för utombordare och stora konservburkar så användes mikrovågsugnar som brevlådor.

DSCN2534

Vi passerade många små vikar..

DSCN2520

..där vägen var en pytteliten bro.

DSCN2540

La cascade de Tao

DSCF4833

Strax innan Hienghene mynnar en flod, “la Ouiaème“, ut i havet och vägen tar slut. Då fick vi helt enkelt vänta på “le bac“.

DSCF4846

Sista biten innan Hienghene lämnade inte mycket utrymme mellan havet och bergskedjan…

DSCF4852

..vilket var spännande bilkörning i kurvorna.

DSCF4873

La poule” till vänster, som blivit Hienghenes symbol. Här i bukten blev en man biten av en haj dagen innan vi passerade så bad var tillfälligt förbjudet.

DSCF4887

Hienghene är ett populärt stopp kryssningsbåtar. Det nyligen renoverade rådhuset i modern och eco-friendly stil är en attraktion i sig.

DSCF4888

La poule d’Hienghene

DSCF4893

Nu ska vi bara köra fem timmar innan vi är hemma…

Efter denna  bilresa var det inte svårt att bestämma vilket som blir nästa resmål. Hienghene med omnejd är definitivt värt ett längre besök!

Jul i Poingam

Årets sista blogginlägg kommer att visa hur vi firade jul i år. Vi lyckades båda två få ledigt under juldagarna och bestämde oss för att campa på ett ställe vi inte har besökt tidigare. Valet föll på Poingam, som ligger längst ut på norra spetsen av la Grande terre. Närmsta samhälle med bensinstation, affärer och dylikt finns i Koumac, en och en halv timma söder om Poingam.

DSCN2145

Strax innan Koumac.

Vi lämnade Nouméa klockan nio på morgonen, kaffe i Nandaï runt elvatiden och lunch i Koné halv två. Norr om Koné ligger det stora gruvprojektet Vavouto med tillhörande fabrik och vägen mot Koumac såg ut som på bilden till vänster. Med tanke på alla veckopendlare söderifrån som arbetar på fabriken och gruvorna är det nog en tacksam väg.

DSCN2147DSCN2160DSCN2151Men sedan tog en så kallad “piste” vid, vilket innebar grusväg med snäva kurvor och branta backar. Fördelen var att vi var i princip ensamma på vägen och det enda man fick väja undan för var vilda hästar som ändå skenade när en bil närmade sig.

DSCF4783

DSCN2185

Väl framme hade vi det så här bra…

Relais de Poingam” är känt på ön och vi har hört talas om det många gånger. När vi kom fram förstod vi varför. Ett hotell beläget vid den azurblå lagunen med tillhörande camping där maten var fantastisk och personalen väldigt tillmötesgående.

DSCN2176

Kvällens gris presenterades mycket effektfullt.

Julmiddagen var en gastronomisk upplevelse som verkligen representerade Nya Kaledonien vilket innebar att råvarorna bokstavligt talat var lokala. Förutom rådjur (så klart) och grisen på bilden så fick vi även njuta av den traditionella julrätten “langouste”.

DSCN2189

God jul från oss i Söderhavet!

Aktiviteterna dessa juldagar var inte mer avancerade än snorkling, hitta ved till kvällens brasa, lista ut hur man öppnar en kokosnöt på bästa sätt och därefter äta den.

DSCN2384

Vi var omgivna av Niaouli träd men passade på när det låg kraftigare pinnar och skräpade längs vägkanten.

DSCN2386

Franklin provade på det avancerade sättet för att få ner kokosnötter..

DSCN2388

..medan jag hittade en kompis.

k

k

k

k

k

k

k

k

k

 

DSCF4791

Machete-kills in action!

DSCF4793

Så här glad blir man när man lyckas få ut sin kokosnöt!

DSCN2208

Mmm behöver jäsa lite… 

k

k

k

k

k

k

k

k

k

DSCN2218DSCF4804k

k

k

Lunch à la South Pacific style!

k

k

k

k

Nedan följer ett bildcollage från Poingams (och vår) bästa sida.

DSCN2397

DSCN2228

DSCN2255

DSCN2230

DSCN2280

DSCN2292

DSCN2296

DSCN2461

Totalt avverkade vi cirka 120 mil under fyra dagar och hemvägen gick delvis längs med den fantastiska ostkusten med ett stopp i Hienghene. Bilderna från detta besök får inviga år 2014 i nästa inlägg…

Avslutningsvis en bild från norra spetsen.

DSCN2350

Nu när jag skriver detta så pumpar musiken från olika håll trots att vi befinner oss ganska högt upp i bergen utanför Nouméa. Minnena från förra årets nyårsfirande i centrala Nouméa gör sig påminda men eftersom vi arbetar dessa dagar och inte vet hur kul Smalto kommer tycka att det är att fira nyår så håller vi oss hemma.

Vi önskar er alla ett gott nytt år!!

Julstress

Dagarna före jul brukar ju innebära en del stress och det märks även på vägarna runt Nouméa. Den enorma parkeringen utanför Carrefour är proppfull, till och med på en söndag, och flera andra affärer har exceptionellt söndagsöppet. Många har arbetat sin sista vecka innan den långa sommarsemestern tar vid och skolbarnen har nu fått sommarlov. Förutom alla julklappar ska man också hitta den finaste langusten till bästa priset innan juldagen. För vår del är det lite annorlunda. På Franklins jobb är det högsäsong med tanke på brandrisken och för första gången har man jagat rådjur med helikopter i Nya Kaledonien. Jag introduceras till ett nytt arbete som djurskötare vilket är ganska svårt när allt sker på franska. Apropå julen upplever vi nordbor inte så mycket julstämning nu när vi har solljus 14 timmar om dagen och 30°C värme. Någon julgran har vi inte men väl pepparkakor och glögg (tack familjerna i Bromma!), och lussekatter. På julafton åker vi iväg fyra dagar på en välbehövlig minisemester tillsammans. Vi ska campa längst norrut på la Grande Terre. Idag fick vi ändå en lugn eftermiddag och gjorde som alla andra här och åkte till stranden.

DSCN2122

Andra sidan av berget Mont Dore

DSCN2102

DSCN2139

Mitt andra hem

SPANC är en förkortning av Société Protectrice des Animaux de Nouvelle-Calédonie som är en djurskyddsorganisation (den första grundades i Frankrike år 1845, SPA) med lokaler för övergivna hundar och katter strax norr om Nouméa. Det var där vi adopterade Smalto för snart ett år sedan och det har på senaste tiden blivit stället där jag tillbringar det mesta av min tid utanför hemmet. För många kallas det jobb och eftersom jag inte har arbetat på ett tag är det ett välkommet inslag i min vardag. Det är dessutom en bra arbetsplats om man har hund eftersom Smalto är mer än välkommen att hänga med och skälla på alla katter. SPANC huserar cirka 80 hundar och 80 katter som hittas övergivna och tyvärr ibland skadade i Nouméa. Jag började som volontär med att gå ut med de stora hundarna men de senaste veckorna har jag arbetat som vikarie vilket mest har inneburit att städa burar. Det är minst sagt ett svettigt och tungt jobb att städa burar nio timmar om dagen i 30°C och hög luftfuktighet. Det går knappt att beskriva ljudet när alla hundarna välkomnar en in i hundgården men här är ett smakprov på när de stämmer upp i gemensam sång runt femtiden på eftermiddagen.

I dessa dagar håller jag samtidigt på att läras upp inför att nästa vecka börja vikariera som djurskötare.

2013-11-22 15.48.50

Matdags.

2013-11-22 15.56.46

Samling för att spana på den kaxiga fågeln som spatserar förbi.

2013-12-05 16.10.29

Från vänster; “Summer”, “Jasmine”, “Mina”, “Asia” och en nyanländ tik på knappt ett år som inte har fått någon namn än. Adoptez-nous!

Bränna däck – för miljöns skull?

För en vecka sedan hittades ett stort rör flytandes i lagunen, tillräckligt stort för att få båten från Ile des Pins att ändra kurs. Det visade sig att röret tillhörde nickelfabriken i Goro som ligger längst söderut på la Grande Terre och ägs av brasilianska företaget Vale. Gorofabriken har tidigare hamnat i blåsväder för sin miljöhantering, bland annat 2009 på grund av syraläckage i lagunen. Det enorma röret kom från avfallssystemet i fabriken och blev droppen som fick bägaren att rinna över för de lokala stammarna i Södra provinsen som i dessa dagar demonstrerar mot fabrikens miljöhantering. Våra grannar St Louis stammen är sällan dåliga på att haka på demonstrationer av detta slag. Det började igår vid lunchtid när jag skulle köra in till Nouméa (jag hade en timma tidigare passerat åt andra hållet utan problem) då trafikköer fick dirigeras fram av gendarmeriet för att komma förbi de brinnande bildäcken som låg över hela vägen, och jag kunde även se många trädstammar som var svarta och pyrde av rök. Idag vid lunchtid fortsatte det fast i mindre skala. Man kan fråga sig varför man bränner bildäck för att demonstrera för miljöns skull?

DSCN2075

Köttbullar och potatismos med brunsås

För över ett år sedan tog vi detta kort i lokala mataffären och skrattade åt de som skulle köpa “svenska köttbullar” på andra sidan jorden..
image

Men ikväll var det vi som inte kunde äta oss mätta på danska “party meatballs” (smakade precis som Mamma Scan), potatismos och hemmagjord brunsås. Det var det godaste vi har ätit på länge så jag antar att vi inte ska vara så kaxiga…