Gendarmens hatt

Nu ska jag berätta om ett av de första äventyren vi utsatte oss för på denna lilla ö strax efter min ankomst. Framför Nouméa ligger ett berg som kallas för “Chapeau de Gendarme” eftersom dess siluett kan liknas vid en gendarmerihatt (“le képi”). Officiellt heter berget Pic Malaoui.

Det är 687 meter över havet och vi hade hört och läst att det skulle ta oss tre timmar för att gå upp och ner. Förutom att jag saknade både kängor och passande shorts kände vi oss annars väl utrustade. De enda shorts jag ägde lämnade jag i Sverige eftersom jag tänkte att det kan väl inte vara så svårt att hitta i NYC? Jag hittade endast ett par beige shorts från Mango som var mer anpassade för lättsam promenad än bergsklättring i lera.

Efter att ha kört bil i cirka en halvtimme till startpunkten började vår vandring med en liten lerig stig ganska brant uppför under ett tak av olika sorters träd. Det sista man ville göra var att trampa snett rakt ner i stupande sluttning eller våghalsigt hoppa över fallna grenar eftersom det var väldigt fuktigt och halt.

CIMG1257

Inte halka nu…

Väl ute ur regnskogen blev det desto svettigare då det branta tilltog men vi var rakt under solen utan trädens skydd. Vi var tydligen halvvägs…

Efter ytterligare klättrande på trappstegsliknande trädrötter i stekande sol kom vi till en mindre tät skog som mest bestod av små korta silverfärgade träd och buskar. Floran på denna ö är helt fantastisk! Måste lära mig mer om buskar, träd och blommor (och fåglar tydligen).

CIMG1196

Lite svettigt..

Nu var det inte lika brant och vi kunde se målet framför oss. Det var lite lättare att spurta när man såg tydligt hur nära toppen man var. Vi följde den slingriga stigen man ser i mitten på bilden till vänster. Utsikten kan som vanligt inte överföras på bild och än mindre känslan. Nouméas typiska stadsljud som bilar, reggaemusik och buller kändes långt borta. Framför oss låg en liten halvö som framstod som så lugn och fridfull där den badade i solljuset framför oss.

CIMG1215

Nouméa och Stilla Havet

CIMG1236

Här står jag och hänger, bokstavligen…

 Efter en härligt varm och kletig skinkbaguette, som aldrig smakat bättre, och två liter vatten var det dags att ta sig tillbaka. Det var som sagt lite brant sista biten upp till toppen och då desto mer spännande att ta sig ner.

CIMG1244

Värsta biten avklarad

CIMG1267

Vart är vi på väg?

Som vanligt gick det mycket fortare tillbaka och cirka halvvägs gav jag med mig till Franklins tjat om hur häftigt det skulle vara med en genväg sista biten. Han lyckades få idén bekräftad av GPS på iPhone att det faktiskt fanns en väg åt det håll han pekade. Från där vi stod såg det mest ut som ett landskap bestående av buskar och några träd. Men, okej då, vi provar.. Och vi provade tillräckligt långt för att inte kunna vända tillbaka men önskade innerligt att vi hade gjort det. Buskarna var så täta och höga att vi inte såg ovan, mellan, under och var vi satte fötterna. Detta medförde ett litet problem då marken under oss varken var jämn eller torr och riktigt brant. Därav anledningen till ingen återvändo eftersom vi åkte kana första hundra meterna. Vi kunde bland annat sätta fötterna väldigt oväntat i ett ganska stort hål i marken, full med gyttja. Eller trampa i en liten bäck. Eller som nämnt åka rutschkana på rumpan i leran.

Rambo

Le Rambo

Franklin önskade innerligt att han hade haft med sig sin ännu ej inköpta machete och fick nöja sig med att gå loss med sin kniv. “Jag sa att den skulle komma till användning någon gång.” GPS visade fortfarande att vi gick på en befintlig stig även om det var svårt att föreställa sig. Efter att ha förstört ett par gympaskor och ett par beige shorts från Mango samt tiotal enorma spindelnät kom vi till slut ut på en väg. Nu var det bara den tropiska skogsvägen tillbaka till bilen och den efterlängtade ölen. Hade vi träffat några andra hurtigbullar hade de säkert frågat hur svår vägen till (eller från) toppen egentligen var med tanke på hur vi såg ut. Vid parkeringen ligger en restaurang som troligtvis serverar stans dyraste öl fast med den utsikten och ansträngningen i benen var det värt pengarna!
_

_
Idag är det 14 december och kära syster Ada fyller år! Grattis på födelsedagen Ada!! Hoppas du får en fin dag och att tjejkalaset blir kul! Det påminner mig om att det var Luciadagen igår.. tyvärr inget lussande för oss. Jag gjorde en andra misslyckad batch med lussebulledeg idag och i helgen blir det tredje gången gillt!

Leave a comment

1 Comment

  1. Yves le Scour

     /  2 September, 2013

    Le Chapeau de Gendarme på svensk ! Jeg husker… for 35 år siden (!)… jeg gikk opp flere ganger på toppen !!!… Jeg er glad at du trives sur le Caillou, sto på ! Fra en gamle bretonsk gubben nå bosatt i Norge (Heia Norge !)…

    Reply

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: