Ny design

Bloggen har antagit ett nytt utseende med nya länkar här på höger sidan. Alla inlägg har nu sina filmklipp direkt i inläggen så ni slipper länkas fram, med undantag för “Gisslandramat på Ouvéa 1988” där jag fortfarande jobbar på två filmklipp som förhoppningsvis ska visas direkt i inlägget inom snar framtid om det är möjligt. Inlägget “Gott nytt år” innehåller även en egenproducerad film!

Gisslandramat på Ouvéa 1988

Nu kommer en uppföljare på mitt inlägg “Nya Kaledoniens baksida” då jag ska berätta lite mer om gisslandramat på Ouvéa 1988.

Under flera år hade det varit politiska spänningar i Nya Kaledonien på grund av massinvandring från Frankrike. FLNKS (Front de libération nationale kanak et socialiste) grundades 1984 av Jean-Marie Tjibaou och under 80-talet grodde missnöjet angående de lokala valen om självständighet. Flera politiska händelser med dödlig utgång utspelade sig 1984-85 och omtalas här som “les événements”.

Den 22 april 1988, två dagar före första omgången av det franska presidentvalet, stormade ett 30-tal kanaker och medlemmar ur FLNKS “gendarmeriet” (polisstation) på ön Ouvéa öster om “la Grande Terre”. Det finns olika uppgifter om hur själva attacken gick till men fakta är att fyra poliser dog. 27 poliser togs som gisslan och delades upp i två grupper och fördes till olika gömställen i djungeln. Ena gruppen med 11 poliser släpptes efter tre dagar på begäran av de äldre inom stammarna. Den andra gruppen bestående av 16 poliser hölls som gisslan på okänd plats. Den 23 april presenterades tre krav från FLNKS ledning. Det första var att militären skulle dra sig tillbaka från Ouvéa, det andra var att det kommande regionala valet dagen efter, 24 april, skulle annulleras och till sist att en medlare skulle utnämnas av Frankrikes president François Mitterand och premiärminister Jacques Chirac i syfte att diskutera en realistisk folkomröstning angående självbestämmande i Nya Kaledonien.

Cirka 300 militärer från bland annat Frankrike skickades omedelbart till Ouvéa som hade stängt all trafik för allmänheten. Kapten Philippe Legorjus, chef för Frankrikes antiterrorist grupp, inledde förhandlingar med gisslantagarna den 27 april, samma dag som platsen för gisslan lokaliserades. De hölls fångna i “la grotte de Gosannah”, en grotta med samma namn som en närliggande stam på Ouvéa. De hittade grottan efter förhör med invånarna på Ouvéa och det finns även här olika berättelser om hur dessa förhör gick till. Gruppens unga ledare, Alphonse Dianou, krävde att sex militärer medföljde kapten Legorjus in i grottan annars skulle han avrätta alla gisslan. Hela gruppen på sju militärer inklusive kapten Legorjus blev då tagna som gisslan men kaptenen släpptes följande dag för att förhandla med Paris. Under följande veckan förhandlade kapten Legorjus mellan Paris och Alphonse Dianou, som önskade kapitulera efter presidentvalet och överlämna gisslan oskadd. FLNKS var då stämplat som terroristorganisation och Jean-Marie Tjibaou som deras ledare hävdade att han inte hade med gisslansituationen att göra utan att det var ett gäng rebeller som hade agerat på egen hand. Detta motstrider de ovan nämnda tre kraven från FLNKS som nu plötsligt förnekade kopplingar till gisslansituationen. Tjibaou ville inte samarbeta under förhandlingarna och president Mitterand ville i sin tur inte förhandla med en ledare för en terroristorganisation som dessutom redan hade dödat fyra poliser.

Till detta hör det till att det var ett ganska känsligt politiskt läge i Frankrike under presidentvalet 1988. 1981 blev socialistiska partiets ledare François Mitterand vald till president. 1986 fick konservativa partiet RPR majoritet i parlamentet och deras ledare Jacques Chirac, blev premiärminister och denna tiden kallades för “la cohabitation” (samlevnadstiden). Situationen på Ouvéa blev en spelbricka i deras kamp om presidentposten och Elysée palatset.

Länk till fransk tv med ett två minuters utdrag från debatten mellan Chirac och Mitterand angående situationen i Nya Kaledonien 28 april 1988.

Situationen fick ett tragiskt slut den 4 maj då Mitterand (sittande president som senare blev omvald) beordrade ett flyganfall och 19 gisslantagare och två militärer dödades. Det finns återigen olika versioner huruvida den unga ledaren, Alphonse Dianou, avrättades efter “l’opération Victor” eller inte och hur stridigheterna på marken egentligen gick till. 26 juni 1988 skriver Jean-Marie Tjibaou och Jacques Lafleur, president för Frankrikevänliga partiet RPCR i Nya Kaledonien, under Matignonfördraget på Hôtel Matignon i Paris. Det innebar att kanakerna garanterades ekonomisk och institutionell utveckling under tio år innan man börjar överföra befogenheter från Frankrike till Nya Kaledoniens kongress. 1998 signerades Nouméafördraget som innebär fortsatt överföring av befogenheter och framförallt ger mandat till folkomröstning om självständighet någon gång mellan 2014 och 2018.

Jag har läst att mannen som avrättade Jean-Marie Tjibaou, Djubelly Wea, var en lokal självständighetsledare och supporter av FULK (Front Uni de Libération Kanak) och en av de 32 fångar som efter händelserna på Ouvéa fördes till Frankrike för rättegång. Han var, förutom missnöjd med att Tjibaou skrev under Matignonfördraget (som bland annat innebar att han fick återvända till Nya Kaledonien efter rättegången i Paris och erhöll amnesti) också son till en man som bodde på Ouvéa som avled på grund av militärens misshandel under tiden de letade efter grottan. Händelserna på Ouvéa är ett mycket känsligt ämne i Nya Kaledonien och det finns många olika versioner. Det är inget man pratar högt om eller ens frågar någon om, därav svårt att veta vad som egentligen hände.

Länk till reportage på franska tv-nyheterna som visades 22 april 1988.

Det inleds med att nyhetsuppläsaren påpekar hur spänt läget är i och med det kommande presidentvalet i Frankrike och det regionala valet i Nya Kaledonien. Kvinnan som rapporterar säger att poliserna mördades med macheter och sablar under attacken av polisstationen, något som senare visade sig vara fel. Första intervjun är med en representant för Jacques Chiracs parti RPR som anser att attacken utfördes av terroristvildar. Den andra intervjun är med en självständighetsförespråkare som i sin tur anser att Frankrikes dåvarande minister för utomeuropeiska territorier (“ministre d’Outre-Mer”) uttalat sig respektlöst om kanakerna och bär ett stort ansvar i konflikten.

Kapten Phillipe Legorjus skrev en bok om sina upplevelser, “La Morale et l’Action”, som 2011 blev en film. Filmen, som är väldigt sevärd, spelades in i Franska Polynesien (det var inte tal om att den skulle spelas in här) och heter, “Rebellion” (eng.) eller “L’Ordre et la Morale” (fr.). När den skulle visas här fick den inte visas i Nouméa utan enbart på små biografer på landsbygden men var tydligen väldigt populär med utsålda föreställningar och fick förlängd visningstid.

Tack till min svägerska Catherine för filmtipset!

Nya Kaledoniens baksida

Det vi kommer att sakna allra mest härifrån är den vackra naturen, härliga klimatet, färgerna och fågelkvittret som möter en på en enkel morgonpromenad. Vid första anblick, så som på google.com och i verkligheten, är detta ett paradis på jorden. Men som alla andra samhällen har det sina problem och baksidor som kanske inte omnämns i reseguiden. Nya Kaledonien är som bekant inte stort. Huvudön, “la Grande Terre” eller “Le Caillou” som är dess smeknamn, är ungefär lika stort som Västergötland med sina 16 372 km², (Västergötland; 16 676km²). Storleksmässigt och populationsmässigt kan Nouméa liknas vid Jönköping (area Nouméa; 45.7 km² och population år 2009; 97 579 jämfört med Jönköpings area 44.82 km² och population år 2010; 89 396 ). Totala befolkningsmängden i Nya Kaledonien 2011 beräknades till 252 000 vilket betyder att cirka 40% av befolkningen bor i Nouméa.

Det som vi har mest respekt för och stället där vi upplever att våra liv är som mest utsatta på, eller bredvid, är vägarna. Precis när jag hade kommit hit kunde man läsa denna tråkiga nyhet i tidningen om 5 unga män som omkom i en hemsk bilolycka i Nouméa (på franska). Det är tyvärr inte ovanligt och olycksstatistiken talar för sig själv.

Dödsfall i trafiken per 250 000 invånare 2009 (Källa: OECD factbook, 2011);

Sverige 9.75

Frankrike 17.25

Australien 17.5

USA 27.75

Ryssland 46

Nya Kaledonien 64

Nya Kaledonien ingår troligtvis i Frankrikes siffror men 252 000 av totalt 64 miljoner människor ter sig irrelevant i detta sammanhang. Nya Kaledoniens siffra kommer från artikeln nedan. Främsta anledningen, som i många andra länder, är just kombinationen alkohol och bilkörning. 61% av dödsfallen på vägarna i Nya Kaledonien är alkoholrelaterade. Jag är lika rädd för att gå vid sidan av vägen på helgkvällarna så som att köra bil nykter. Promillegränsen är som i Frankrike 0,5‰ men poliskontrollerna färre, många kör utan körkort och hastighetsbegränsningarna ignoreras. En intressant artikel från 10 januari 2013 om att färre har dött i trafiken jämfört med tidigare år men presenterar samtidigt skrämmande siffror (på franska). När vi hade vår första gemensamma utekväll på nattklubben “La Bodega” tog vi en taxi dit och hem. Vi fick vänta 40 minuter på att den skulle komma hem till oss och en timma när vi skulle hem på natten och gissa vad? Samma chaufför! Men bilparkeringen utanför “La Bodega” och alla trottoarer var överfulla med bilar. Att man kör efter några öl i andra länder än i Sverige är inget nytt men här är det på en helt annan nivå.

Nu behöver man nödvändigtvis inte sitta bakom ratten för att gå under i trafiken på denna ö utan det räcker med att promenera vid sidan av vägen så som denna stackars kvinna nämnd i denna notis (på franska).

Det för oss vidare till nästa problem: alkoholen. I Sverige är vi ju vana vid monopol och knepiga öppettider som gör att man helst undviker systembolaget på nyårsafton, fredag kl.17 och midsommar. Vi vet att köerna kommer ringla sig ut från butiken och kan vi så planerar vi vårt ärende till systembolaget. Överraskad blev jag när jag kom hit och märkte att efter kl.12 på fredagar, lördagar och söndagar så fick man inte köpa alkohol i affären. Under tiden jag har varit här har alkoholförbudet utökats till onsdagseftermiddagar med samma tid. En av anledningarna är det ganska påtagliga offentliga missbruket av alkohol, speciellt på helgerna. Onsdagsförbudet kom till i och med att barnen är lediga från skolan på eftermiddagarna och man vill förhindra langning av alkohol till unga. Vad innebär detta för mig? Jo, jag planerar mina ärenden till mataffären till måndag, tisdag och torsdag eller möjligtvis fredagseftermiddagar. Övrig tid kan liknas vid sista dagen på jorden och folk beter sig helt hysteriskt i affären.

Det som ibland framhävs i artiklar likt den ovan är att om man jämför med Europa så har vi i alla fall inte drogrelaterade trafikolyckor. En del vill relativisera det till att Nya Kaledonien har väldigt lite droger men förra veckan var det en artikel om en 30-åring som fick kokain i posten från Frankrike och sedan sålde mot bland annat checkbetalning (på franska). Intelligent? Knappast!

Ett annat problem med att bo på en relativt isolerad ö är miljöförstöringen. Allt måste importeras och det skär fortfarande i mitt svenska hjärta varje gång jag slänger allt i samma soptunna. Källsortering existerar inte och lika lite sättet att tänka miljömedvetet. Nickelfabrikerna spyr ut syra och avgaser (mer om detta i ett senare inlägg angående nickel). Tillfälliga sophögar bildas lite här och var i alla kvarter runt om i Nouméa med däck, tomma färgtunnor, tv-apparater, trasiga mopeder och allt möjligt oigenkännligt bråte.

Vapenlagarna negligeras och många äger och använder vapen. Jakt är en del av kulturen för både kanaker och kaldocher. För att kunna jaga effektivt och spana efter sitt byte sätter de mer än gärna eld på träd och buskar, därav många bränder i hela Nya Kaledonien. Det utrotningshotade djuret “la roussette”, flygande räven, jagas frekvent speciellt på öarna utanför “la Grande Terre”.

Det kanske mest påtagliga men samtidigt det svåraste att sätta fingret på är rasismen mellan de olika folkgrupperna i Nya Kaledonien. Historian spelar så klart sin roll. Många av de fransmän som kom hit på 1800-talet som exilfångar tilldelades efter sin frigivning mark som tillhörde kanaker. 1800-talets gamla koloniala tänkande verkar finnas kvar till en viss del och kanakerna lever fortfarande under en form av förtryck då få kanaker når högre positioner inom arbetslivet. Det hela eskalerade 1988 på Ouvéa, en av öarna öster om “la Grande Terre”, då en gisslansituation resulterade i 21 döda, varav 19 kanaker (mer om det i ett senare inlägg). Den händelsen blev startskottet för utvecklingen av Nouméafördraget 1998 och möjlighet till val om självständighet med start 2014. Något som kaldocherna är väldigt snabba att påpeka, om så i den mest förbigående konversation, är hur många generationer sedan deras förfäder kom hit och gärna på vilken båt de kom. Kanakerna å sin sida anser ju så klart att det är deras land från början och nationella, socialistiska frihetspartiet FLNKS (“Front de libération nationale kanak et socialiste”) har stort stöd. Exempel på kulturella spänningar skedde precis när jag kom hit i och med firandet av Nya Kaledoniens nationaldag 24 september. Det var den dagen då Napoleon III beordrade franskt övertag av Nya Kaledonien 1853, så det är förståeligt om kanakerna inte firar det lika glatt. Det som hände 24 september förra året var att man önskade hylla kanakkulturen samtidigt som man firade Nya Kaledoniens nationaldag. Det beslutades i samråd mellan Nouméa stad, regeringen och stamkommittén att bygga nio stycken traditionella hyddor i centrala Nouméa. Det tog flera dagar innan de enades om kraven för byggandet och rivningen av hyddorna (de stod på den största parkeringsplatsen), och i efterhand ger alla olika versioner om hur överenskommelsen egentligen gick till. Ganska snart efter att nationaldagsfestligheterna var avslutade förvandlades hyddorna till kåkstäder med tillhörande graffiti och banderoller och liknades mer vid en pågående demonstration för självständighet än ett hyllande av kanakkulturen. Vanligtvis råder det stor respekt för de äldre inom kanakkulturen och deras ord lika med lag, men denna gången ignorerades det. Den 13 november gick maskerade poliser (för att skydda sin identitet) in med bulldozers tidigt på morgonen och på två timmar hade de tagit bort allt och återställt det till en parkeringsplats igen.

Video från lnc.nc som visar byggandet av hyddorna

Video från lnc.nc som visar rivningen av hyddorna och reaktioner från lokalbefolkningen

Video filmad av privatperson i Nouméa som visar rivningen av hyddorna tidigt på morgonen

Det är med intresse och oro (med tanke på vapenkulturen) som vi väntar in huruvida valet om självständighet blir av 2014 och hur det kan påverka det samhälle vi lever i.

Igår på tv-nyheterna berättades det om att vi ska få två nya tv-kanaler (länk till statliga tv-kanalen NC Première). Det råder dock oenigheter om finansieringen som i sin tur bottnar i olika politiska åsikter mellan de som önskar självständighet och de som vill fortsätta tillhöra Frankrike (länk till artikel i dagstidningen om detta). Det var regeringens önskan att dessa två tv-kanaler skulle slås ihop i syfte att hålla självständighetsdebatten jämlik. Den ena tv-kanalen sänds och finansieras av Norra Provinsen som är självständighetsvänlig medan den andra som kommer att sändas från Södra Provinsen är lojal mot Frankrike. Eftersom ingen vill finansiera tv-kanalen från Södra Provinsen riskeras det att bli en majoritet av självständighetsvänlig media. Antagligen kommer regeringen att finansiera den södra tv-kanalen för att undvika just detta.

En intressant aspekt är att Nya Kaledoniens regering var emot dessa två tv-kanaler men projektet godkändes av CSA, en myndighet i Frankrike, 16 000km härifrån…

Hemmahelg i Nouméa

CIMG2618Franklin hade tillbringat hela veckan 20 mil norrut i Nandaï så vi kände att en helg tillsammans i Nouméa kunde vara trevligt. Som tidigare nämnt heter kvarteret vi bor i Magenta, och närliggande kvarter heter Ouémo. Ouémo består av en halvö som ligger rakt under all flygplan- och helikoptertrafik i och med alla inflygningar och utflygningar från Magenta flygplatsen. Det verkar trots detta vara ett trevligt område att bo i. Stora pampiga hus med havsutsikt och lägenhetskomplex trängs längs med den enda väg och en mangroveskog som utgör resten av halvön. I just mangroveträsket har en populär promenadslinga byggts och vi bestämde oss för att promenera dit och ta en titt på alla fiolkrabbor. CIMG2613

Har man tur och rör sig relativt tyst kan man se en massa fiolkrabbor som kryper runt i mangroveträsket. Desto svårare är det att ta kort på de men jag lyckades fånga en stor (säkert gammal och långsam) krabba på bild. Jag är osäker på huruvida just detta är en fiolkrabba eftersom fiolkrabbor har en klo som är större än den andra.

CIMG2625

I söndags var det fint väder med blå himmel och blåare hav och vi kostade på oss en söndagslunch på strandpromenaden Baie des Citrons efterföljt av lite lätt sol och bad på samma strand. Söndag innebär kryssningsbåtar som lägger till i Nouméa och de populära stränderna och restaurangerna invaderas av turister från Australien, Nya Zeeland och Japan. CIMG2630

Till slut fick Smalto följa med till “Promenade Pierre Vernier”, där jag brukar springa. Det är ungefär 2 km från oss så han får både träna på att åka bil samt röra sig i en omgivning med många intryck och dofter. Det är ett mycket populärt promenadstråk, speciellt efter arbetstid på vardagar och hela helgen. Folk lastar in allt på hjul och fyra ben i sina pickups, och trängs sedan längs med den cirka 5km långa strandpromenaden. Barnvagnar, hundar, cyklar, rollerblades, joggare, nyförälskade par, 2-3 hundar per ägare, barn som lär sig cykla och skateboards, alla rör de fram och tillbaka under en allé av palmer längs med havet och fläktande vindar.

CIMG2637

CIMG2634

Grand Sud

CIMG1378

Lac de Yaté

Vi har förundrats över hur stora bilarna är i Nya Kaledonien och det faktum att väldigt många kör pickups. Även om många bor fattigt så har de en stor bil som främst är till för att komma fram överallt och anledningen är enkel; det är snålt om riktiga vägar och bor familj och vänner på landsbygden krävs en större bil med fyrhjulsdrift som fixar de där skumpiga grusvägarna. En annan anledning till att många kör pickups är möjligheten att lasta saker (vilket vi fick erfara när vi skulle hyra släp till vissa möbler i och med flytten, det fanns inga släp att hyra så vi hyrde helt enkelt en pickup). En annan anledning till att äga en fyrhjulsdriven jeep är att man enbart en timmes bilresa söder om Nouméa kan uppleva “le Grand Sud” på riktigt.

CIMG1369Det är ett fantastiskt landskap som möter en när man kör söderut. Det tar cirka en timma från Nouméa innan den röda jorden, blå himlen och gröna bergen häver sig i skarp kontrast mot varandra. Längs med slingriga, röda grusvägar med en hastighetsbegränsning på 90km/h, ibland 110km/h, beundrade vi utsikten. Jag kan tycka det är lite löjligt med så höga hastighetsbegränsningar på sådana vägar och verkligheten skapas utifrån två anledningar. För det första är det nästan ingen som håller hastighetsbegränsningarna i Nya Kaledonien och för det andra är det, enligt min åsikt, livsfarligt att hålla den tillåtna hastigheten på de vägarna. Då kan ni kanske föreställa er hur det egentligen går till. Längs med den livsfarliga vägen kunde vi bland annat se två-bladiga vindkraftverk som har den fiffiga funktionen att de kan läggas på marken i händelse av en cyklon. Vita kläder, keps, skor eller badkläder är inget att rekommendera när man kör söderut på grund av den porösa jorden som blåser upp och gör sitt avtryck i allt. Och jag hade så klart en vit Polo keps på mig som inte längre är vit…

CIMG1354Franklin hade sett en sötvattenskälla insprängd i bergen när han tidigare jobbat i området och vi bestämde oss för att skölja av oss den röda jorden med ett uppfriskande bad. Efter skumpig terrängkörning möttes vi av en bom för vägen och vi fick ta oss vidare till fots. Det visade sig att vi befann oss på en vandringsled och vi passerade både lägerplats med tillhörande övernattningsstuga och, praktiskt nog med tanke på den icke existerande mobiltäckningen, en soldriven telefonkiosk!

CIMG1343

en telefonkiosk mitt i ingenstans, såååå 90-tal…eller? dock soldriven..

Vi fortsatte mot den konstgjorda dammen byggd för strömförsörjning, “Lac de Yaté”. Den är lika magnifik när man kör förbi som när man får flyga helikopter över. Bredvid “Lac de Yaté”ligger “Parc Provincial de la Rivière Bleue” som ska vara värt ett besök (se karta nedan). Det hann vi inte med denna dagen men där kan man bland annat se “le cagou”, Nya Kaledoniens nationaldjur, i sin naturliga omgivning.

z

Vi ville gärna hinna se Yaté också så vi fortsatte österut mot kusten. Vägen dit var otroligt vacker och påminde om ett tropiskt alperna. Eftersom vi nu befann oss närmare kusten (se karta nedan) bytte färgerna i naturen plats med varandra. Blått hav och gröna sluttningar möttes likt en tropisk fjord. Väl i Yaté fanns det ett “gendarmerie” (polisstation) och en bensinmack, båda stängda. Med hänsyn till bensinmängden i tanken var vi tvungna att köra tillbaka mot Nouméa.

CIMG1345

Jorden är i konstant erosion och tyvärr blir det värre i och med återkommande skogsbränder. Växterna som håller jorden på plats brinner upp och detta orsakar i sin tur jordskred. Brunnit har det tyvärr gjort hela denna veckan i “Grand Sud” och videon nedan visar vad som idag, en vecka efter att branden började, är en miljökatastrof. Länk till dagstidningen “Les Nouvelles calédoniennes” med artikel och video från 17 januari, på franska.

Förhistorisk endemisk flora har brunnit upp och de som helst inte ville bli upptäckta i detta ödsliga landskap fick också besök när ett brinnande marijuanaplantage lockade till sig nationella insatsstyrkan (länk till samma tidning med tillhörande video, på franska).

CIMG1309

Exempel på en återplanterad nationalpark

Husdjur

CIMG1509

En död kackerlacka är en bra kackerlacka

Nu tänkte jag dela med mig några av de trevliga husdjur vi ofrivilligt umgås med ibland. Det tog ett tag innan vi märkte av de första kackerlackorna men kväll efter kväll smög de sig över muren till vår veranda när vi satt och åt middag. En kväll hade vi en bodycount på 20 stycken. När strömmen gick en sen kväll i november letade vi upp strömcentralen för huset och fick vårt svar på var kackerlackorna (och alla söta spindlarna) bor. Kackerlackor är ju något man får leva med i varma länder. I norra delen av Europa skottar man snö medan vi stampar på kackerlackor. Vi går aldrig barfota inomhus, man vet aldrig vad man stöter på…

CIMG1740

Hallå? Är det någon hemma?

CIMG2462

Den här snyggingen låg inomhus…

DSCF3095

Medan den här låg utomhus..

När det regnar en längre tid (flera dagar) kryper det fram andra söta djur. En del långsamma, nästan vackra och ofarliga medan andra är snabba, ruskigt äckliga och bits. Den förstnämnda gruppen är sniglar, inte så exotiska men stora som hus. Den andra gruppen är ny för mig, “scolopendre”, som ger mig rysningar varje gång jag ser dem. De är sega också och dör inte i första taget. Ytterligare en faktor att ta hänsyn till numera är Smalto som troligtvis kommer tycka att den är spännande och vilja nosa på den, när han istället kommer att få ett bett han sent kommer att glömma.

Det mysigaste hittills var när vi skulle åka till Koné kl.06 på morgonen, försov oss och gjorde rookiemisstaget att glömma ta ut soporna. När vi kom hem två dagar senare möttes vi av en överraskning som jag bara kan likna vid vita krälande likmaskar i hela soptunnan…

Mygg i skymningen är man som svensk van vid men ibland blir det bett som man undrar om det verkligen var en mygga eller något annan exotiskt…

CIMG1584

Så här brukar inte mitt knä se ut i vanliga fall..

 

Mitt liv som hund

CIMG2472Jag har nu bott med husse Franklin och matte Elina i knappt två veckor och jag trivs bra även om jag saknar kompisarna från hundgården. Husse och matte vill ofta gå ut och då får jag springa och leka, men det är inte lika kul som innan då jag kunde dra i kopplet. Att jaga boll är det bästa jag vet och husse och matte vill av någon konstig anledning att jag ska komma tillbaka med bollen. Då får jag visserligen jaga bollen igen men ibland blir jag så trött att jag springer åt ett annat håll och får vila lite. CIMG2484

Maten är sådär men senaste dagarna har jag fått något smaskigt i botten av skålen så då smakar det lite godare. I morse var det bara det där torra igen så då åt jag bara hälften. Jag får också en konstig pinne att tugga på som inte smakar kött överhuvudtaget, jag brukar äta upp den när husse ligger bredvid för att slippa tjatet. Jag tycker generellt att det är svårt att tugga och ska tydligen ta bort något som heter tandsten snart. CIMG2459

CIMG2494Ibland vill de att jag ska åka bil men det tycker jag är lite jobbigt för jag blir så illamående och kräks. De senaste gångerna har det gått bra och det är helt okej att sitta i bilen när den står still. Jag träffar många andra hundar när vi går ut och de skriker på mig och jag vet inte riktigt hur jag ska bete mig. Jag vet inte om de vill leka eller slåss. Jag har träffat två gamla tanter (labradorer) som jag leker med ibland. De är lite långsamma men ganska sjyssta.

CIMG2492

Skype med Petra

Både husse och matte är ganska stränga och jag önskar jag fick leka mer ibland, då biter jag i repet de har satt i mitt halsband och springer runt i cirklar. De stannar varje gång jag drar i repet så att jag inte kommer framåt så ibland sticker jag iväg på egen hand. Jag tycker mycket om att sova, speciellt under dagen när det är så varmt, jag kan sova en hel eftermiddag men vill gärna gosa när jag vaknar.

CIMG2468

Min text får mig att inse att jag är en ganska töntig hund men de verkar älska mig ändå.

/Smalto

Saltlakrits och Kalles Kaviar

Igår kom det ett paket från Sverige. Det skickades efter önskemål i månadsskiftet november/december och vadslagningen oss emellan huruvida det skulle komma före eller efter nyår resulterade i att båda två förlorade då ett paket kom i mellandagarna och det andra paketet kom igår. Förutom kläder, som inte fick plats eftersom de inte ansågs nödvändiga innan avresa, och hudvårdsprodukter, som också bedömdes vara nödvändiga först på plats, så innehöll paketet många godsaker.

CIMG2467

Havregryn

för att även om de som jag har hittat här, direktimporterade från Nya Zeeland, har en trevlig “trivial pursuit” fråga som kan trigga igång hjärnan på morgonen, så innehåller de färdigpaketerade små påsarna bara artificiella ämnen som smakar plast.

C-vitamin

istället för supersockrig juice jag aldrig har kunnat dricka.

Resorb

så att jag kan behålla några salter i kroppen efter att svettats två liter på min löprunda.

Fiskbuljong

för att även om det står välkända “Knorr” på buljongpaketen här så smakar fiskbuljongen bitter fiskolja och annat är omöjligt att finna.

Bakformar

hittade jag inte ens i Norge när jag bodde där 2004-2010. Nu ska det bakas kanelbullar! Eller matmuffins?!

Glöggkrydda

ger mig anledning att återigen baka lussebullar…

Saltlakrits, Ahlgrens bilar och Kalles kaviar

behöver ej förklaras närmare varför…antagligen det som alla saknar efter att ha varit borta från Sverige en längre tid. Obestridligt den enda anledningen till att man kan se fram emot att åka till IKEA utomlands. Vi har dock ganska långt till närmsta IKEA

Centre Culturel Tjibaou

Tjibaou Cultural Center

Bild tagen från Magenta bukten

CIMG1545

Staty av Jean-Marie Tjibaou vid utsiktsplatsen inne på Centre Culturel Tjibaou

Är det något man måste se och ta del av, om man så bara är några dagar i Nouméa, så är det kulturcentret Tjibaou. I vacker natur och arkitektur får man lära sig om kanakkulturen i Nya Kaledonien och ta del av nutida melanesisk konst, till skillnad från det sömniga museet om Nya Kaledonien som ligger i stan. Centre Culturel Tjibaou ligger på en liten halvö väldigt nära oss som bor i kvarteret Magenta, i östra delen av Nouméa. Vi kan se de speciella hyddorna från stranden cirka 100 meter ifrån vårt hus. Det är ett kulturcenter/museum som hyllar och berättar om Kanakkulturen men har också tillfälliga konstutställningar från Stilla Havet. Centret invigdes 1998 och är designat av en italiensk arkitekt, Renzo Piano. Namnet på centret kommer från Jean-Marie Tjibaou, en före detta ledare för frihetsrörelsen FNLKS (Front de Libération Nationale Kanak et Socialiste). Efter en politiskt turbulent tid under 1980-talet avrättades han 1989 av en annan medlem.

CIMG1542

Hyddornas arkitektur innehåller många små detaljer med referenser till kanakkulturen i Nya Kaledonien

Centret tog fem år att bygga och består i huvudsak av tio stycken hyddor,”cases”, indelade i tre grupper (en för varje provins i Nya Kaledonien, se nedan). I varje grupp representerar den högsta hyddan enligt tradition stamchefens stora hydda. Centrets tre stora hyddor mäter 28 meter, det finns 28 olika språk i Nya Kaledonien. Hyddorna är designade med den öppna delen mot Melanesien för att bjuda in andra kulturer. I varje hydda är det permanenta utställningar om bland annat Jean-Marie Tjibaou, olika traditioner, skulpturer och dess betydelse inom kanakkulturen och de olika stammarna. I tillhörande byggnader är det tillfälliga utställningar från lokala så som internationella konstnärer och café. Centret ligger i ett stort grönområde, närmare bestämt på åtta hektar. Vid ankomst går man Kanakernas stig, “le chemin kanak”, runt alla tio hyddor som berättar om livets fem grundläggande stunder enligt kanakerna. De representeras av element i naturen som till exempel växter, rotfrukter och jordens formation.

De tre provinserna som utgör Nya Kaledonien är Province Nord, Province Sud och Province des îles Loyauté. De har varsitt typ av traditionellt boende, det vill säga olika designade hyddor. Modeller av dessa finns också uppbyggda framför centret.

Case traditionnelle - Traditional hut

Traditionell hydda på Loyaltyöarna

Traditionell hydda Province Nord

Traditionell hydda i nordprovinsen

Traditionell hydda Province Sud

Traditionell hydda i sydprovinsen

Inne på området finns det också en konsertscen och det är ett populärt ställe för att anordna konserter med utsikt över havet. Vi har ännu inte haft nöjet att uppleva en konsert där men vi har hört att Scorpions (tyskt hårdrocksband) spelade för några år sedan så vem vet, kanske Metallica som är kända för att spela på lite annorlunda ställen och arenor får för sig att besöka oss?

CIMG1563

2013 inleds med Freda

Sedan 28 december har nyheten om den tropiska stormen Freda varit på alla läppar här i Nya Kaledonien. Stormen kom från Salomonöarna nordväst om Nya Kaledonien och enligt procedur följde man stormens framfart och beräknade initialt att den skulle slå till mot Nya Kaledonien söndag 30 december. Samma dag som den förväntades saktade den istället ner och samlade mer energi. Nya Kaledonien gick in i “pré-alerte”, också kallad gula fasen, då man bör vidta vissa försiktighetsåtgärder och följa nyheterna men man kan röra sig ute som vanligt. Vi noterade att höga palmer höggs ned, stora affärer vände på sina skyltar på taken, stora paraboler togs ned och Franklin flög helikoptern från Koné till Nouméa för att den inte skulle stå utomhus. Freda var nu en stark tropisk storm.FREDA 31-12-2013FREDA SAT 31-12-2013

Nyårsafton kom och gick med lite lätt regn på eftermiddagen men som bilderna från lokala vädersajten http://www.meteo.nc visar var det nu en cyklon på väg rakt mot Nya Kaledonien. Under första dagen på nya året förklarades “alerte cyclonique orange” på Belepöarna i norra provinsen. Det vill säga affärer stänger, man får inte bada och bör hålla sig inne. Anse Vata och Baie des Citrons i Nouméa visade inga spår från den folkfest som tolv timmar tidigare utspelat sig när vi körde förbi på nyårsdagen och det regnade det till och från hela dagen.

Freda

Sammanställning av Fredas väg i Stilla Havet

Som ni kan se planerades cyklonen göra en lite udda sväng rakt mot Nya Kaledonien och vi förberedde oss genom att ta in de utemöbler som kan tas in, tanka bilen, köpa gas och lite extra burkmat. Tidigare stormar som har passerat Nya Kaledonien har haft förmågan att ta konstiga svängar, till och med i cirkelliknande rörelser fram och tillbaka. Under nyårsdagens kväll ändrades status från cyklon till moderat tropisk storm vilket innebär att vi kunde se fram emot klassiskt Göteborgsväder cirka 3 januari. Vi hämtade Smalto som planerat den 2 januari och trotsade vädret genom att äta ute på verandan men när regnet började vina in från sidan flyttade vi inomhus. Smaltos första kvällspromenad skedde dock i regn som bara kan liknas vid en dusch och vindstyrka på 30m/sek. Under natten fortsatte det att blåsa och regna men vi sov gott. Dagen efter, 3 januari, hade vi mycket löv på verandan men i övrigt inget annat som avslöjade stormens framfart under natten.

Även om Freda visade sig vara ett mindre bekymmer för oss så orsakades skador och förödelse över hela Nya Kaledonien i form av översvämningar, vägras, tusentals hushåll utan ström och tyvärr två omkomna, en man som försökte simma över en flod och en ung man som badade i havet.