Grand Sud

Lac de Yaté

Vi har förundrats över hur stora bilarna är i Nya Kaledonien och det faktum att väldigt många kör pickups. Även om många bor fattigt så har de en stor bil som främst är till för att komma fram överallt och anledningen är enkel; det är snålt om riktiga vägar och bor familj och vänner på landsbygden krävs en större bil med fyrhjulsdrift som fixar de där skumpiga grusvägarna. En annan anledning till att många kör pickups är möjligheten att lasta saker (vilket vi fick erfara när vi skulle hyra släp till vissa möbler i och med flytten, det fanns inga släp att hyra så vi hyrde helt enkelt en pickup). En annan anledning till att äga en fyrhjulsdriven jeep är att man enbart en timmes bilresa söder om Nouméa kan uppleva “le Grand Sud” på riktigt.

Det är ett fantastiskt landskap som möter en när man kör söderut. Det tar cirka en timma från Nouméa innan den röda jorden, blå himlen och gröna bergen häver sig i skarp kontrast mot varandra. Längs med slingriga, röda grusvägar med en hastighetsbegränsning på 90km/h, ibland 110km/h, beundrade vi utsikten. Jag kan tycka det är lite löjligt med så höga hastighetsbegränsningar på sådana vägar och verkligheten skapas utifrån två anledningar. För det första är det nästan ingen som håller hastighetsbegränsningarna i Nya Kaledonien och för det andra är det, enligt min åsikt, livsfarligt att hålla den tillåtna hastigheten på de vägarna. Då kan ni kanske föreställa er hur det egentligen går till. Längs med den livsfarliga vägen kunde vi bland annat se två-bladiga vindkraftverk som har den fiffiga funktionen att de kan läggas på marken i händelse av en cyklon. Vita kläder, keps, skor eller badkläder är inget att rekommendera när man kör söderut på grund av den porösa jorden som blåser upp och gör sitt avtryck i allt. Och jag hade så klart en vit Polo keps på mig som inte längre är vit…

Franklin hade sett en sötvattenskälla insprängd i bergen när han tidigare jobbat i området och vi bestämde oss för att skölja av oss den röda jorden med ett uppfriskande bad. Efter skumpig terrängkörning möttes vi av en bom för vägen och vi fick ta oss vidare till fots. Det visade sig att vi befann oss på en vandringsled och vi passerade både lägerplats med tillhörande övernattningsstuga och, praktiskt nog med tanke på den icke existerande mobiltäckningen, en soldriven telefonkiosk!

en telefonkiosk mitt i ingenstans, såååå 90-tal…eller? dock soldriven..

Vi fortsatte mot den konstgjorda dammen byggd för strömförsörjning, “Lac de Yaté”. Den är lika magnifik när man kör förbi som när man får flyga helikopter över. Bredvid “Lac de Yaté”ligger “Parc Provincial de la Rivière Bleue” som ska vara värt ett besök (se karta nedan). Det hann vi inte med denna dagen men där kan man bland annat se “le cagou”, Nya Kaledoniens nationaldjur, i sin naturliga omgivning.

z

Vi ville gärna hinna se Yaté också så vi fortsatte österut mot kusten. Vägen dit var otroligt vacker och påminde om ett tropiskt alperna. Eftersom vi nu befann oss närmare kusten (se karta nedan) bytte färgerna i naturen plats med varandra. Blått hav och gröna sluttningar möttes likt en tropisk fjord. Väl i Yaté fanns det ett “gendarmerie” (polisstation) och en bensinmack, båda stängda. Med hänsyn till bensinmängden i tanken var vi tvungna att köra tillbaka mot Nouméa.

Jorden är i konstant erosion och tyvärr blir det värre i och med återkommande skogsbränder. Växterna som håller jorden på plats brinner upp och detta orsakar i sin tur jordskred. Brunnit har det tyvärr gjort hela denna veckan i “Grand Sud” och videon nedan visar vad som idag, en vecka efter att branden började, är en miljökatastrof. Länk till dagstidningen “Les Nouvelles calédoniennes” med artikel och video från 17 januari, på franska.

Förhistorisk endemisk flora har brunnit upp och de som helst inte ville bli upptäckta i detta ödsliga landskap fick också besök när ett brinnande marijuanaplantage lockade till sig nationella insatsstyrkan (länk till samma tidning med tillhörande video, på franska).

Exempel på en återplanterad nationalpark

Posted by elinaelmgart on 19 January, 2013

https://elinaelmgart.wordpress.com/2013/01/19/grand-sud/