Nya Kaledoniens baksida

Det vi kommer att sakna allra mest härifrån är den vackra naturen, härliga klimatet, färgerna och fågelkvittret som möter en på en enkel morgonpromenad. Vid första anblick, så som på google.com och i verkligheten, är detta ett paradis på jorden. Men som alla andra samhällen har det sina problem och baksidor som kanske inte omnämns i reseguiden. Nya Kaledonien är som bekant inte stort. Huvudön, “la Grande Terre” eller “Le Caillou” som är dess smeknamn, är ungefär lika stort som Västergötland med sina 16 372 km², (Västergötland; 16 676km²). Storleksmässigt och populationsmässigt kan Nouméa liknas vid Jönköping (area Nouméa; 45.7 km² och population år 2009; 97 579 jämfört med Jönköpings area 44.82 km² och population år 2010; 89 396 ). Totala befolkningsmängden i Nya Kaledonien 2011 beräknades till 252 000 vilket betyder att cirka 40% av befolkningen bor i Nouméa.

Det som vi har mest respekt för och stället där vi upplever att våra liv är som mest utsatta på, eller bredvid, är vägarna. Precis när jag hade kommit hit kunde man läsa denna tråkiga nyhet i tidningen om 5 unga män som omkom i en hemsk bilolycka i Nouméa (på franska). Det är tyvärr inte ovanligt och olycksstatistiken talar för sig själv.

Dödsfall i trafiken per 250 000 invånare 2009 (Källa: OECD factbook, 2011);

Sverige 9.75

Frankrike 17.25

Australien 17.5

USA 27.75

Ryssland 46

Nya Kaledonien 64

Nya Kaledonien ingår troligtvis i Frankrikes siffror men 252 000 av totalt 64 miljoner människor ter sig irrelevant i detta sammanhang. Nya Kaledoniens siffra kommer från artikeln nedan. Främsta anledningen, som i många andra länder, är just kombinationen alkohol och bilkörning. 61% av dödsfallen på vägarna i Nya Kaledonien är alkoholrelaterade. Jag är lika rädd för att gå vid sidan av vägen på helgkvällarna så som att köra bil nykter. Promillegränsen är som i Frankrike 0,5‰ men poliskontrollerna färre, många kör utan körkort och hastighetsbegränsningarna ignoreras. En intressant artikel från 10 januari 2013 om att färre har dött i trafiken jämfört med tidigare år men presenterar samtidigt skrämmande siffror (på franska). När vi hade vår första gemensamma utekväll på nattklubben “La Bodega” tog vi en taxi dit och hem. Vi fick vänta 40 minuter på att den skulle komma hem till oss och en timma när vi skulle hem på natten och gissa vad? Samma chaufför! Men bilparkeringen utanför “La Bodega” och alla trottoarer var överfulla med bilar. Att man kör efter några öl i andra länder än i Sverige är inget nytt men här är det på en helt annan nivå.

Nu behöver man nödvändigtvis inte sitta bakom ratten för att gå under i trafiken på denna ö utan det räcker med att promenera vid sidan av vägen så som denna stackars kvinna nämnd i denna notis (på franska).

Det för oss vidare till nästa problem: alkoholen. I Sverige är vi ju vana vid monopol och knepiga öppettider som gör att man helst undviker systembolaget på nyårsafton, fredag kl.17 och midsommar. Vi vet att köerna kommer ringla sig ut från butiken och kan vi så planerar vi vårt ärende till systembolaget. Överraskad blev jag när jag kom hit och märkte att efter kl.12 på fredagar, lördagar och söndagar så fick man inte köpa alkohol i affären. Under tiden jag har varit här har alkoholförbudet utökats till onsdagseftermiddagar med samma tid. En av anledningarna är det ganska påtagliga offentliga missbruket av alkohol, speciellt på helgerna. Onsdagsförbudet kom till i och med att barnen är lediga från skolan på eftermiddagarna och man vill förhindra langning av alkohol till unga. Vad innebär detta för mig? Jo, jag planerar mina ärenden till mataffären till måndag, tisdag och torsdag eller möjligtvis fredagseftermiddagar. Övrig tid kan liknas vid sista dagen på jorden och folk beter sig helt hysteriskt i affären.

Det som ibland framhävs i artiklar likt den ovan är att om man jämför med Europa så har vi i alla fall inte drogrelaterade trafikolyckor. En del vill relativisera det till att Nya Kaledonien har väldigt lite droger men förra veckan var det en artikel om en 30-åring som fick kokain i posten från Frankrike och sedan sålde mot bland annat checkbetalning (på franska). Intelligent? Knappast!

Ett annat problem med att bo på en relativt isolerad ö är miljöförstöringen. Allt måste importeras och det skär fortfarande i mitt svenska hjärta varje gång jag slänger allt i samma soptunna. Källsortering existerar inte och lika lite sättet att tänka miljömedvetet. Nickelfabrikerna spyr ut syra och avgaser (mer om detta i ett senare inlägg angående nickel). Tillfälliga sophögar bildas lite här och var i alla kvarter runt om i Nouméa med däck, tomma färgtunnor, tv-apparater, trasiga mopeder och allt möjligt oigenkännligt bråte.

Vapenlagarna negligeras och många äger och använder vapen. Jakt är en del av kulturen för både kanaker och kaldocher. För att kunna jaga effektivt och spana efter sitt byte sätter de mer än gärna eld på träd och buskar, därav många bränder i hela Nya Kaledonien. Det utrotningshotade djuret “la roussette”, flygande räven, jagas frekvent speciellt på öarna utanför “la Grande Terre”.

Det kanske mest påtagliga men samtidigt det svåraste att sätta fingret på är rasismen mellan de olika folkgrupperna i Nya Kaledonien. Historian spelar så klart sin roll. Många av de fransmän som kom hit på 1800-talet som exilfångar tilldelades efter sin frigivning mark som tillhörde kanaker. 1800-talets gamla koloniala tänkande verkar finnas kvar till en viss del och kanakerna lever fortfarande under en form av förtryck då få kanaker når högre positioner inom arbetslivet. Det hela eskalerade 1988 på Ouvéa, en av öarna öster om “la Grande Terre”, då en gisslansituation resulterade i 21 döda, varav 19 kanaker (mer om det i ett senare inlägg). Den händelsen blev startskottet för utvecklingen av Nouméafördraget 1998 och möjlighet till val om självständighet med start 2014. Något som kaldocherna är väldigt snabba att påpeka, om så i den mest förbigående konversation, är hur många generationer sedan deras förfäder kom hit och gärna på vilken båt de kom. Kanakerna å sin sida anser ju så klart att det är deras land från början och nationella, socialistiska frihetspartiet FLNKS (“Front de libération nationale kanak et socialiste”) har stort stöd. Exempel på kulturella spänningar skedde precis när jag kom hit i och med firandet av Nya Kaledoniens nationaldag 24 september. Det var den dagen då Napoleon III beordrade franskt övertag av Nya Kaledonien 1853, så det är förståeligt om kanakerna inte firar det lika glatt. Det som hände 24 september förra året var att man önskade hylla kanakkulturen samtidigt som man firade Nya Kaledoniens nationaldag. Det beslutades i samråd mellan Nouméa stad, regeringen och stamkommittén att bygga nio stycken traditionella hyddor i centrala Nouméa. Det tog flera dagar innan de enades om kraven för byggandet och rivningen av hyddorna (de stod på den största parkeringsplatsen), och i efterhand ger alla olika versioner om hur överenskommelsen egentligen gick till. Ganska snart efter att nationaldagsfestligheterna var avslutade förvandlades hyddorna till kåkstäder med tillhörande graffiti och banderoller och liknades mer vid en pågående demonstration för självständighet än ett hyllande av kanakkulturen. Vanligtvis råder det stor respekt för de äldre inom kanakkulturen och deras ord lika med lag, men denna gången ignorerades det. Den 13 november gick maskerade poliser (för att skydda sin identitet) in med bulldozers tidigt på morgonen och på två timmar hade de tagit bort allt och återställt det till en parkeringsplats igen.

Video från lnc.nc som visar byggandet av hyddorna

Video från lnc.nc som visar rivningen av hyddorna och reaktioner från lokalbefolkningen

Video filmad av privatperson i Nouméa som visar rivningen av hyddorna tidigt på morgonen

Det är med intresse och oro (med tanke på vapenkulturen) som vi väntar in huruvida valet om självständighet blir av 2014 och hur det kan påverka det samhälle vi lever i.

Igår på tv-nyheterna berättades det om att vi ska få två nya tv-kanaler (länk till statliga tv-kanalen NC Première). Det råder dock oenigheter om finansieringen som i sin tur bottnar i olika politiska åsikter mellan de som önskar självständighet och de som vill fortsätta tillhöra Frankrike (länk till artikel i dagstidningen om detta). Det var regeringens önskan att dessa två tv-kanaler skulle slås ihop i syfte att hålla självständighetsdebatten jämlik. Den ena tv-kanalen sänds och finansieras av Norra Provinsen som är självständighetsvänlig medan den andra som kommer att sändas från Södra Provinsen är lojal mot Frankrike. Eftersom ingen vill finansiera tv-kanalen från Södra Provinsen riskeras det att bli en majoritet av självständighetsvänlig media. Antagligen kommer regeringen att finansiera den södra tv-kanalen för att undvika just detta.

En intressant aspekt är att Nya Kaledoniens regering var emot dessa två tv-kanaler men projektet godkändes av CSA, en myndighet i Frankrike, 16 000km härifrån…

Previous Post
Leave a comment

3 Comments

  1. Linda

     /  26 January, 2013

    Vilken intressant och för den delen en smula beklämmande läsning. Tack för denna rapport Elina!

    Reply
  1. Gisslandramat på Ouvéa 1988 | Varannan vecka i Nya Kaledonien
  2. Alkohol och vapen, problèmes calédoniens | Varannan vecka i Nya Kaledonien

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: