Gisslandramat på Ouvéa 1988

Nu kommer en uppföljare på mitt inlägg “Nya Kaledoniens baksida” då jag ska berätta lite mer om gisslandramat på Ouvéa 1988.

Under flera år hade det varit politiska spänningar i Nya Kaledonien på grund av massinvandring från Frankrike. FLNKS (Front de libération nationale kanak et socialiste) grundades 1984 av Jean-Marie Tjibaou och under 80-talet grodde missnöjet angående de lokala valen om självständighet. Flera politiska händelser med dödlig utgång utspelade sig 1984-85 och omtalas här som “les événements”.

Den 22 april 1988, två dagar före första omgången av det franska presidentvalet, stormade ett 30-tal kanaker och medlemmar ur FLNKS “gendarmeriet” (polisstation) på ön Ouvéa öster om “la Grande Terre”. Det finns olika uppgifter om hur själva attacken gick till men fakta är att fyra poliser dog. 27 poliser togs som gisslan och delades upp i två grupper och fördes till olika gömställen i djungeln. Ena gruppen med 11 poliser släpptes efter tre dagar på begäran av de äldre inom stammarna. Den andra gruppen bestående av 16 poliser hölls som gisslan på okänd plats. Den 23 april presenterades tre krav från FLNKS ledning. Det första var att militären skulle dra sig tillbaka från Ouvéa, det andra var att det kommande regionala valet dagen efter, 24 april, skulle annulleras och till sist att en medlare skulle utnämnas av Frankrikes president François Mitterand och premiärminister Jacques Chirac i syfte att diskutera en realistisk folkomröstning angående självbestämmande i Nya Kaledonien.

Cirka 300 militärer från bland annat Frankrike skickades omedelbart till Ouvéa som hade stängt all trafik för allmänheten. Kapten Philippe Legorjus, chef för Frankrikes antiterrorist grupp, inledde förhandlingar med gisslantagarna den 27 april, samma dag som platsen för gisslan lokaliserades. De hölls fångna i “la grotte de Gosannah”, en grotta med samma namn som en närliggande stam på Ouvéa. De hittade grottan efter förhör med invånarna på Ouvéa och det finns även här olika berättelser om hur dessa förhör gick till. Gruppens unga ledare, Alphonse Dianou, krävde att sex militärer medföljde kapten Legorjus in i grottan annars skulle han avrätta alla gisslan. Hela gruppen på sju militärer inklusive kapten Legorjus blev då tagna som gisslan men kaptenen släpptes följande dag för att förhandla med Paris. Under följande veckan förhandlade kapten Legorjus mellan Paris och Alphonse Dianou, som önskade kapitulera efter presidentvalet och överlämna gisslan oskadd. FLNKS var då stämplat som terroristorganisation och Jean-Marie Tjibaou som deras ledare hävdade att han inte hade med gisslansituationen att göra utan att det var ett gäng rebeller som hade agerat på egen hand. Detta motstrider de ovan nämnda tre kraven från FLNKS som nu plötsligt förnekade kopplingar till gisslansituationen. Tjibaou ville inte samarbeta under förhandlingarna och president Mitterand ville i sin tur inte förhandla med en ledare för en terroristorganisation som dessutom redan hade dödat fyra poliser.

Till detta hör det till att det var ett ganska känsligt politiskt läge i Frankrike under presidentvalet 1988. 1981 blev socialistiska partiets ledare François Mitterand vald till president. 1986 fick konservativa partiet RPR majoritet i parlamentet och deras ledare Jacques Chirac, blev premiärminister och denna tiden kallades för “la cohabitation” (samlevnadstiden). Situationen på Ouvéa blev en spelbricka i deras kamp om presidentposten och Elysée palatset.

Länk till fransk tv med ett två minuters utdrag från debatten mellan Chirac och Mitterand angående situationen i Nya Kaledonien 28 april 1988.

Situationen fick ett tragiskt slut den 4 maj då Mitterand (sittande president som senare blev omvald) beordrade ett flyganfall och 19 gisslantagare och två militärer dödades. Det finns återigen olika versioner huruvida den unga ledaren, Alphonse Dianou, avrättades efter “l’opération Victor” eller inte och hur stridigheterna på marken egentligen gick till. 26 juni 1988 skriver Jean-Marie Tjibaou och Jacques Lafleur, president för Frankrikevänliga partiet RPCR i Nya Kaledonien, under Matignonfördraget på Hôtel Matignon i Paris. Det innebar att kanakerna garanterades ekonomisk och institutionell utveckling under tio år innan man börjar överföra befogenheter från Frankrike till Nya Kaledoniens kongress. 1998 signerades Nouméafördraget som innebär fortsatt överföring av befogenheter och framförallt ger mandat till folkomröstning om självständighet någon gång mellan 2014 och 2018.

Jag har läst att mannen som avrättade Jean-Marie Tjibaou, Djubelly Wea, var en lokal självständighetsledare och supporter av FULK (Front Uni de Libération Kanak) och en av de 32 fångar som efter händelserna på Ouvéa fördes till Frankrike för rättegång. Han var, förutom missnöjd med att Tjibaou skrev under Matignonfördraget (som bland annat innebar att han fick återvända till Nya Kaledonien efter rättegången i Paris och erhöll amnesti) också son till en man som bodde på Ouvéa som avled på grund av militärens misshandel under tiden de letade efter grottan. Händelserna på Ouvéa är ett mycket känsligt ämne i Nya Kaledonien och det finns många olika versioner. Det är inget man pratar högt om eller ens frågar någon om, därav svårt att veta vad som egentligen hände.

Länk till reportage på franska tv-nyheterna som visades 22 april 1988.

Det inleds med att nyhetsuppläsaren påpekar hur spänt läget är i och med det kommande presidentvalet i Frankrike och det regionala valet i Nya Kaledonien. Kvinnan som rapporterar säger att poliserna mördades med macheter och sablar under attacken av polisstationen, något som senare visade sig vara fel. Första intervjun är med en representant för Jacques Chiracs parti RPR som anser att attacken utfördes av terroristvildar. Den andra intervjun är med en självständighetsförespråkare som i sin tur anser att Frankrikes dåvarande minister för utomeuropeiska territorier (“ministre d’Outre-Mer”) uttalat sig respektlöst om kanakerna och bär ett stort ansvar i konflikten.

Kapten Phillipe Legorjus skrev en bok om sina upplevelser, “La Morale et l’Action”, som 2011 blev en film. Filmen, som är väldigt sevärd, spelades in i Franska Polynesien (det var inte tal om att den skulle spelas in här) och heter, “Rebellion” (eng.) eller “L’Ordre et la Morale” (fr.). När den skulle visas här fick den inte visas i Nouméa utan enbart på små biografer på landsbygden men var tydligen väldigt populär med utsålda föreställningar och fick förlängd visningstid.

Tack till min svägerska Catherine för filmtipset!

Next Post
Leave a comment

2 Comments

  1. Nya Kaledoniens baksida | Elina Elmgart
  2. Centre Culturel Tjibaou | Varannan vecka i Nya Kaledonien

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: