Ouen Toro

CIMG2880

Strandpromenaden Anse Vata, södra spetsen. Utsikt från nationalparken Ouen Toro.

lnc1

Foto Les Nouvelles Calédoniennes

Längst söderut på Nouméas spets ligger högsta punkten i centrala Nouméa, nationalparken Ouen Toro. Det var här det blev trafikstockning när en tsunamivarningen gick ut för några veckor sedan den 6 februari. Tydligen utbröt panik både på Fiji och i Nya Kaledonien och i Nouméa hade många försökt ta sig till Ouen Toro vilket orsakade kaos och trafikstockning. En orsak till förvirringen var att lokala myndigheter i Nya Kaledonien behöll tsunamivarningen i några timmar extra efter att “Pacific Tsunami Warning Center” på Hawaii hade hävt varningen. Engelska är begränsat här, likaså internetanvändningen så många förlitar sig enbart på lokal radio. Det var inte många som kunde följa CNN eller nyheterna på internet och paniken spred sig onödigt fort och höll på länge till skillnad från avslutande paragraf i denna artikel. Dessutom är det många som inte kan sitt eget lands geografi. Nya Kaledonien är omgivet av världens näst största korallrev som fungerar som ett naturligt hinder av en eventuell tsunamivåg. Fortsättningsvis var skalvets epicentrum nära Salomonön Santa Cruz, nordost om Nouméa. För att en tsunamivåg ska träffa Nouméa måste skalvet komma från väst, inte öst. Östkusten och de tre Loyaltyöarna öster om Nya Kaledonien hade all rätt till panik första timmarna men med tanke på att en minst 600 meter hög bergskedja sträcker sig över hela ön kändes paniken i Nouméa ganska överdriven.

Map epicenter

CIMG2944

Om kartorna inte är bortrivna så har de intressant skala och svårtolkade svårighetsnivåer. En “lätt” slinga var så brant att det var tur att det fanns träd att hålla sig i.

Ouen Toro nationalpark är, vid undantag för en tsunamivarning, en fantastisk park. Väldigt många joggar, cyklar, rastar hundar och promenerar här dagligen men det känns fortfarande som om man är ensam i den 44 ha stora parken. Jag lär mig fortfarande att hitta bland alla promenadslingor, kartorna är inte så hjälpsamma. Ouen Toro är hemmet för den 3 ha stora “la fôret seche tropical”, den torra regnskogen, som är det mest utrotningshotade ekosystemet i Nya Kaledonien. Dessa skogar finns på flera platser på västkusten i Nya Kaledonien där det är ett torrare klimat än på östkusten. Skogen i Ouen Toro består av 35 olika sorters träd varav 18 stycken är endemiska.

CIMG2928

Utsikt över nationalparken.

CIMG2931

kkkkk

 

 

 

 

Ouen Toro är också platsen där Australiens kustartillerigrupp vid namn “Robin Force” tillbringade sju månader för att installera två kanoner och träna personal under andra världskriget som en del av deras bidrag till Nya Kaledoniens försvar. kkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkk

Framförallt är utsikten otroligt vacker och man får en överblick över Nouméas geografi.

CIMG2902

Kitesurfing, en mycket populär sport.

CIMG2946

Nouméas östra kustlinje, vi bor bakom trädets, “le pin colonnaire”, topp. Notera bergen i bakgrunden, det är nog snarare dit man ska ta sig vid en eventuell tsunami.

CIMG2870

Norra änden av Anse Vata som är en mycket populär badstrand framför lyxhotellet “le Méridien” som man kan ana i vänstra hörnet. Framför hotellet slåss kitesurfare och helikoptrar om luftutrymmet på helgerna. 

Idag (28 februari som det har hunnit bli här) fyller svärfar Franklin år och jag gratulerar på födelsedagen!!

En vanlig varm lördag

CIMG2780Vad gör man en vanlig lördag i Nouméa då solen skiner på en molnfri, blå himmel och det fläktar härligt till dryga 30°C? Kitesurfar? Vindsurfar? Rastar båten i lagunen? Hänger på smockfulla Baie des Citrons, badar och äter glass? Cyklar längs med havet? Valen är oändliga och vi bestämde oss för “Parc Provincial de la Dumbéa” en timma norr om Nouméa. Där kan vi hoppa från klippor helt ostört i svalkande sötvatten och vandra mellan gröna berg.

CIMG2829

“Den lille havfrue” i Nya Kaledonien.

 

CIMG2789

Smalto var först i vattnet.

CIMG2842

Franklin provar en variant av fjärilsim.

CIMG2805

Siesta…

CIMG2832

När får jag bada..?

CIMG2863

Efter en dag med sol, bad och vandring smakar det otroligt gott med salta jordnötter och lokala ölen, “Number One”.

Fast idag är det ingen vanlig lördag för idag är det Cecilias 30-årsdag! Grattis på födelsedagen gumman!!

Ungdomars sökande efter identitet i Nya Kaledonien

Jag har snubblat över en aktuell engelskspråkig artikel om kanakungdomar i Nya Kaledonien. Den är intressant för att ge er ett perspektiv på situationen här. Vi som ser detta varje dag kan bara bekräfta artikeln. Hälften av Nya Kaledoniens befolkning är under 30 år och jag funderar över Nya Kaledoniens vision och vart vi är på väg med tanke på kommande val om självständighet.

http://www.guardian.co.uk/world/2013/feb/19/new-caledonia-youth-france-identity

T.I.NC. (This Is New Caledonia)

Jag har haft lite skrivkramp senaste tiden på grund av en ständigt återkommande frustration över olika saker på denna lilla ö. Då är det lika bra att låta värsta ilskan lägga sig och göra något kreativt av det, som ett inlägg här till exempel.

Kulturskillnader i all ära men vår kommentar till många situationer har ändrats från den spontana “varför gör de på detta viset?!” till “T.I.NC., This Is New Caledonia”. En del av er kanske känner igen “T.I.A.” som en förkortning av “This Is Africa” från filmen “Blood Diamond” och där framställs det knappast som något positivt, snarare en förväntad, stereotypisk och negativ uppfattning av Afrika. Jag ska försöka återge några exempel från Nya Kaledonien som för oss har blivit T.I.NC.

Voulez-vous aller au cinéma?” Något av det vi saknar mest är att gå på bio och se filmer i sin original version. Som svensk och van vid undertexter på film och tv är det otroligt svårt att vänja sig vid hur de dubbar precis allt till franska. Förutom att alla karaktärer har samma opersonliga röst så blir vassa Tarantino-dialoger (som vi älskar) “lost in translation”. Vi hade hört ett rykte om att biografen i Nouméa visade filmer i VO, “version original”. Som väntat blev vi inte mycket klokare efter några musklick på deras hemsida så vi körde till biografen Cinécity och fick svaret;

odysseedepi-Jo, visst visar vi filmer i VO.

-När då?

-Det vet jag inte.

-Kommer det information om det? På er hemsida? Affischer? Annonser i tidningar?

-Vi brukar göra det på torsdagar men det har vi inte gjort på länge. Ni måste komma förbi och fråga de visas…

sourire-suivant

“Le, nästa!” Sådana skyltar hade behövts i svenska köer.

“Carpe diem, quam minimum credula postero – Fånga dagen, betänk ej morgondagen.” I den mataffär där vi brukar handla saknas det ofta priser på en del varor. Då måste kassörskan ringa på personlig hjälp och det tar en bra stund innan assistenten kommer och kassörskan kan be om hjälp. Assistenten i fråga makar sig då i sakta takt tillbaka in i affären och letar upp priset på varan. Ofta tar det så lång tid innan kassörskan ens får hjälp att många kunder lämnar sin vara, eller så gör de det under tiden assistenten tar reda på priset. När assistenten väl har återkommit med informationen men kunden har ändrat sig och lämnat affären, bryr man sig då om att registrera varans pris inför framtiden? Nej. Han orkade inte vänta, kanske nästa kund gör likadant?

Att handla mat i Nya Kaledonien innebär också att man måste besöka tre eller fyra olika affärer för att hitta det man söker och till slut åka hem utan vissa grönsaker, kryddor eller till exempel mjölkprodukter. Mer om detta i ett senare inlägg om att handla mat i Nya Kaledonien.

Le mystère des aspirateurs en Nouvelle-Calédonie.” Att köpa dammsugare har också inneburit en liten dos frustration. Första dammsugaren returnerade vi (två gånger!) och den lämnades ut till oss i ett ganska oförändrat och värdelöst skick. Nu har vi istället pungat ut med en hutlös summa för en som (än så länge) verkar ok men det nya problemet blev att hitta passande dammsugarpåsar.

Outgrundliga äro Herrens vägar, sa prästen när han körde i diket.” Som jag tidigare har nämnt kan det vara ett äventyr i sig att köra bil i Nya Kaledonien. Det är ett gäng oskrivna regler man bör snappa upp för att överleva på vägen. En rondell med två filer utnyttjas inte alltid som den ska precis som en rondell utan väglinjer (jag tolkar det som en rondell med en fil) ofta lyckas innehålla två bilar bredvid varandra. Då kan man kanske tycka att det är en lämplig situation att använda sina blinkers men det är det få som håller med om. Besiktiga bilen är det inget krav på men det kan fungera som försäljningsknep eftersom den nya ägaren slipper göra det. Enda gången man måste visa ett bilbesiktningsintyg är i samband med registrering av ett nytt fordon men det behöver inte vara godkänt.

La patience est une vertu!” För att aktivera el- och vatten samt installera internet krävs det tålamod och välplanerad tid. Först var vi tvungna att ringa på bestämda tider (inte på lunchen!) till OPT (post- och televerket) för att avtala en tid då vi fick komma personligen och framföra vårt ärende. EEC (elverket) och “Calédonienne des Eaux” (vattenverket) nöjde sig med ett personligt besök innan vi fick vatten och el i huset. Väl hos OPT fick vi en telefonlinje upprättad och när den fungerade kunde vi (återigen personligen) gå till “L@goon” för att starta internet som skulle ta “upp till tre veckor”. Vi blev positivt överraskade när det endast dröjde två dagar. Dessutom gäller det att inte glömma “le dossier” som innehåller alla nödvändiga papper som intygar både det ena och det andra.

CIMG2778

Ett urval av de mappar vi har fått för “le dossier”.

Sammanfattningsvis är internet det sista kommunikationsalternativet i Nya Kaledonien, vilket har varit en stor omställning för oss bortskämda svenskar. Vi trodde inte våra öron när vi besökte en internetleverantör som bestämt hävdade att Frankrike är det enda landet i världen som till ett fast månadspris levererar obegränsad datamängd. (Han erbjöd oss 24 GB/månad vilket motsvarar 6-10 nedladdade filmer i HD och blev lite förvånad när vi förklarade vårt mål med internet.) Maxhastigheten är 16mbit/s i Nya Kaledonien och vi har 8mbit/s hemma hos oss. Detta kostar oss 800SEK/månad. Samma hastighet i Sverige kostar 259SEK och för 400SEK får man 10 gånger högre hastighet. Det går nämligen bara en kabel till Australien och egendomligt nog begränsar OPT dataflödet. Vi tycker att internethastigheten är acceptabel (eller så har vi vant oss) förutom mellan kl.17-22 då alla andra slåss om plats på motorvägen till cyberrymden. Vår VoIP telefon som möjliggör att vi väldigt billigt kan ringa till fasta telefoner i bland annat Europa och USA (via internet så klart) krånglar dock, så vi är långt ifrån nöjda.

Vi tröstar oss med att vi är omgivna av en lagun och världens näst största korallrev, avokadofestival och 27°C i havet i februari…

Fort Tereka

DSCF3236

Kuendo Bay, en av de tre stränder vi kan njuta av i Nouméa. Hyddorna i vattnet tillhör ett hotell. Bild tagen från högsta kullen i Nouville.

Varför ligger det ett gammalt fort från 1870-talet i Nouméa? Vår gissning var att det hade nog med tyskarna att göra, hur orimligt det än låter att de skulle ha varit ett hot mot Nouméa. Vi ville i alla fall beundra utsikten från den högsta punkten på halvön Nouville i Nouméa och åkte till “le Fort Téréka”. Det var hav åt nästan vilket håll man än tittade så det kanske inte var en helt fel plats för ett krigsfort. Mycket riktigt var det i samband med tysk-franska kriget (1870-71) som Nouméa förstärkte sitt försvar och halvön Nouville, som då var en ö som kort och gott hette Nou, låg strategiskt till för ett fort. Méa betyder ö på ett av Nya Kaledoniens melanesiska språk och Nou betyder sardin, eller liten tropisk fisk. Fortet stod klart 1877, togs i bruk 1878 och avvecklades 1906 på grund av att det inte fanns några utländska hot mot Nouméa och Nya Kaledonien.

DSCF3150DSCF3195

kkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkk

Fortet består idag av fyra stycken kanoner, en fängelsehåla, alternativt kan det ha varit ett ammunitionsförråd, och en underjordisk gång. Längst upp på toppen av kullen kanske armén satt och drack insmugglad pastis och åt (idag utrotningshotade) grillade fåglar medan de spanade efter tyskarna…

DSCF3161

Om jag kisar kan jag se operahuset i Sidney!

Idag tänker jag på Linda som fyller år, grattis på födelsedagen!!

Från öken till djungel

Det har varit en ovanligt varm vecka med klarblå himmel och temperatur över 30°C dagligen. Så varmt att till och med stearinljusen säckade ihop…

CIMG2760

Idag kom det lite regn till slut, lämpligt nog precis när nya soffan levererades. Öken byttes mot djungel, svetten rinner när man sitter stilla. Det är charmen med klimatet här i Nya Kaledonien, distinkta skillnader. Väder för alla smaker..?

Play that funky music…

Vad lyssnar man på för musik i Nya Kaledonien? Det frågade jag mig själv när jag kom hit då jag först inte fick ordning på radiokanalerna eftersom de lät likadant allihop. Det är inget stort utbud, fem stycken, och så får jag in “France Inter” på min mobil som blivit den kanal jag främst lyssnar på.

Dagen innan jag åkte från NYC släpptes Swedish House Mafias nya singel, “Don’t you worry child” och jag blev förvånad när jag strax efter hörde den här i Nouméa i flera affärer, men aldrig ute på nattklubb. Likaså Aviciis “Levels” spelades i lite hippare surfbutiker men inte på radio eller nattklubb. Det första jag noterade var att svensk musik som är populär i Asien funkar ganska bra här också. Till exempel The Cardigans, Meja, E-type men framförallt Ace of Base och ABBA. De fullkomligt älskar ABBA! Men varför inte Roxette?

la BodegaPå det populära turiststråket och strandpromenaden Anse Vata ligger nattklubben “la Bodega” som är ett bra exempel på hur olika sorters musikstilar blandas under veckans kvällar. Tog man studenten i Frankrike 1988-95 är det en äkta nostalgitripp att festa loss på “la Bodega”. De stora hitsen från 80, 90- och 00-talets Frankrike blandas med klassisk 90-tals R’n’B och hip-hop från USA och The Rolling Stones. Ena kvällen är det latinmusik som gäller medan nästa kväll är “soirée americaine”. Ett stenkast bort dansar sig kidsen (minderåriga) blöta av svett på nattklubbarna på strandpromenaden Baie des Citrons till fruktansvärt dålig technomusik blandat med (för oss) bortglömda eurodance låtar.

Radiokanalen “NRJ Nouvelle-Calédonie” spelar sliskig pojkpop från 90-talet men även fransk house, Justin Bieber, Elvis Presley, soulklassiker, The Doors, The Beatles, halva “Stairway to Heaven”och “Gangnam Style”. Den låt som verkar ha blivit extremt känd under hösten 2012 vilket jag inte märkte av här utan läste mig till på internet. Fransk indie- och folkrock är väldigt populärt på samtliga radiokanaler för att inte nämna surfmusiken.

bob-marley-freedom-fighter-logo-hrMusikgenren som inte oväntat dominerar är reggaemusiken. Många kanaker placerar sina enorma hörlurar runt nacken på högsta volym eller bär helt enkelt runt på en högtalare. Det mest populära är att trycka in en baslåda, eller två, i bilen och köra runt med öppna fönster. Mycket lokal reggae blandas med ikonen Bob Marley, fast av t-shirtarna att döma verkar de ha förväxlat honom med Che Guevara. Det verkar vara en hårfin gräns mellan “Freedom fighter” och “Revolutionary”.

CountryMusicDet jag blev mest förvånad över är den näst största musikgenren i Nya Kaledonien, nämligen countrymusiken. Den är överlägset mest populär i affärer och på radion, det finns bland annat countrytimmen på radion på helgerna (efter att dödsannonserna lästs upp). Vad gör då denna musikstil så långt bort från sitt ursprung? Jo, det är ett av många arv efter amerikanarnas närvaro under andra världskriget i Nya Kaledonien (mer om detta i ett senare inlägg). Countrymusiken passar ganska bra in då landskapet och livsstilen utanför Nouméa påminner om amerikansk western med boskap, hästar, rancher, jakt och ödslig mark.

Sammanfattningsvis verkar Nya Kaledonien vara en musikalisk smältdegel med undantag för några få genrer som klassisk musik, punk och så min favorit, hårdrock. Det är lite tråkigt och jag saknar en äkta hårdrocksbar. Kanske en affärsidé om jag lockar med fransk rock?


“Chanson de l’année” i Frankrike 1998 och mycket populär på “la Bodega”

Det känns ofta som om vi befinner oss i en tidsmaskin som för oss 10-20 år tillbaka i tiden (och det i många avseenden, inte bara när det gäller musik), så snälla ha överseende när vi ses igen om jag inte har fått med mig det senaste från musikscenen…

Dagliga ljud

CIMG1501

Sitter man här på vår veranda blir det tydligt att det aldrig är helt tyst, det är alltid någon form av ljud någonstans. Här är några exempel på de ljud som vi hör varje dag.

-Flipflopskor mot kakelgolv

-Vattenberedarens gaslåga som flammar upp när någon skruvar på varmvattnet

-Bilar, motorcyklar och mopeder som slirar och rivstartar

-Barnskrik och barnsång

-Katter som parar sig, bråkar eller leker

-De franskdubbade tv-serierna som grannen tittar på

-Smaltos tassar mot kakelgolv

-Palmträdens blad som vajar i vinden

-Män som spelar boule till svängig musik

-Ambulans- och polissirener

-Skällande hundar

-Flygplan och helikoptrar som startar och landar

-Fåglar som kvittrar i alla olika skalor

-Grannens billarm

-Reggaemusik som pumpas ut från en (eller flera) baslåda(or) i passerande bilar

-Grodor som kväker

-Sjungande syrsor

CIMG2582

Är det för mycket ljud kan man alltid gå cirka 100 meter till Magenta stranden och bara njuta av havets stilla sång mellan alla flygavgångar.

CIMG2740

Ett ofrivilligt namnbyte

Sedan många år tillbaka uppstår det ofta förvirring kring mitt tilltalsnamn när jag rör mig utanför Sveriges gränser. Mitt tilltalsnamn ligger nämligen sist i ordningen av mina förnamn. Då gäller det att komma ihåg att boka flygbiljetter så namnet överensstämmer med passet. När jag åker tillsammans med min mamma blir det extra förvirrat för alla som ska kolla våra boardingkort och pass eftersom vi då heter likadant. I Norge tilltalades jag till och med ibland med alla mina tre förnamn eftersom det inte är ovanligt att ha dubbelnamn som tilltalsnamn i Norge. Jag var förberedd på strul när jag kom hit i och med att jag måste ha ett “carte de sejour” (uppehållstillstånd) efter tre månaders vistelse och om jag ska kunna söka jobb.

På banken började det med att de inte godtog Elina som namn på visa/master kort utan det måste vara det första namnet i passet. Kompromissen, om man vill kalla det så, blev “Mme Elmgart Eva Elina” på mitt masterkort. Checkhäftet var enklare med bara “Mme E Elmgart”. Det tog dryga två månader från besöket på banken tills jag hade det i min hand, korten tillverkas i Frankrike.

Nästa anhalt var sjukförsäkring, också kallad för “CAFAT”. När alla viktiga papper, “le dossier”, inklusive vårt vigselbevis översatt till franska, var inlämnat tog det tre månader innan CAFAT-beviset (ett litet papper) kom på posten. Där hade de valt att kalla mig Eva Eck, återigen första namnet i passet och Franklins efternamn.

Detta påverkade inte mig förrän efter ett läkarbesök då nödvändiga papper skickats in och vi ringde med följdfrågor angående Elina Elmgart. “Nej, hon finns inte i vårt system men det finns en Eva Eck registrerad på ert CAFAT-nummer”. Så nu får jag helt enkelt kalla mig Eva Eck vid kontakt med sjukvården.

Det efterlängtade “carte de sejour” kom till slut i veckan, fyra månader efter att vi påbörjat processen.

CIMG2734

Framsida..

CIMG2735

..som vecklar ut si

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ett gulligt rosa papper med ett foto jag tog inför körkortsbytet cirka ett år sedan. Så mycket för EU-medborgare…

Parc Provincial de la Rivière Bleue

CIMG2658

CIMG1345Idag skulle Smalto vara hos veterinären hela dagen så vi passade på att åka till ett ställe som han inte får följa med till, “Parc Provincial de la Rivière Bleue”, grundad 1980. Som ni ser på kartan bredvid är det ett väldigt stort område och från Nouméa tar det cirka en timma att köra. Det är ett naturreservat med biologisk mångfald och hem för många fågelarter, inklusive Nya Kaledoniens nationalfågel “le cagou”. Man kan också stöta på vilda orkidéer, köttätande växter och trädet “le kaori géant”, som är känt för att vara 40 meter högt, 2,70 meter brett och över 1000 år gammalt. Det mest utmärkande för denna park är “Lac de Yaté” som är en vattenfylld dalgång (damm byggd för strömförsörjning) mellan de gröna bergen och den röda jorden i östra delen och sedan övergår i “la Rivière Bleue”, som i sin tur fortsätter norrut. Yatésjön är känd för alla sina dränkta träd (“forêt noyée”, dränkt skog) som sticker upp som vitgråa skelett ur ett blått sammetstäcke.

CIMG2677

CIMG2701Vi visste att det var en stor park så vi körde bilen så långt det var tillåtet och fortsatte sedan till fots med gott mod. Klockan var strax efter nio på morgonen men fuktigheten steg i takt med temperaturen ju längre in i parken vi kom. Kartan vi hade fått vid entrén verkade ha en intressant skala då det ett tag verkade som vi skulle hinna en längre runda runt ett berg, men upptäckte ganska snart att vi inte hade kommit så långt som vi hade önskat och tidsmässigt planerat. CIMG2706Vattnet, orken, benen och modet började sina samtidigt som svetten rann och solen stekte obarmhärtigt. Det kändes som om vi var ensamma i hela parken, tydligen var vi hittills de enda som tog oss an utmaningen att vandra i 35°C.

CIMG2671

Rondell i bushen

Det som australiensarna tycker är svårast och jobbigast med Nya Kaledonien, förutom att köra högertrafik och att allt är stängt på söndagar, är alla rondeller. Jag har börjat vänja mig och förstått att det spelar ingen roll om det är en eller två filer i en rondell, det är öppet för egen tolkning hur man vill köra in, blinka och köra ut. Och till och med i denna enorma och ödsliga park finns det en rondell!

CIMG2719“Le Pin colonnaire” är ett sorts träd som det idag bara finns 19 sorter kvar av i hela världen, varav 13 stycken sorter finns i Nya Kaledonien. De resterande sex sorterna finns i Australien, Sydamerika och Nya Guinea. För melaneserna symboliserar de makt och manlighet och de brukar finnas runt chefshyddan i stammarna. Trädsorten sägs ha överlevt från Trias perioden för 230 miljoner år sedan. Träden kan framförallt ses på paradisön “l’île des Pins” söder om Nya Kaledonien och därav namnet på ön. De kan bli upp till 50 meter höga och när jag kom hit skämtade jag om att i brist på en traditionell julgran så kunde man helt enkelt gå ut i skogen och hugga sig en av dessa häftiga träd, men har i efterhand förstått att det kanske inte är så lämpligt.CIMG2711 Efter en potentiellt salmonellasmittad kycklingbaguette tog vi beslutet att istället för att trotsa vädret och den lilla vattenmängden vi bar på (vi hade redan druckit upp tre liter) att vända tillbaka mot bilen. Jag var (liksom min mor är känd för att vara) fast besluten att någonstans måste jag ju bada så varför inte i den sjö som vi har cirkulerat runt de senaste tre timmarna? Att bada i Yatésjön gör man på egen risk så det var bara att hoppa i där det passade. Ingen vit sandstrand direkt men härligt 28°C blått sötvatten var inte helt fel heller. Bron på bilden markerar var man måste lämna sin bil för att fortsätta till fots eller på cykel och den byggdes i samband med att Yatésjön skapades 1958.

CIMG2710

Gör som cagoun och cykla istället!

Nästa gång vi åker hit tänker vi hyra cykel, som tydligen krävs att man bokar innan. Ett annat trevligt alternativ är att man kan paddla kanot på olika ställen i Yatésjön och norrut längs med “la Rivière Bleue”. Idag har jag, efter snart fem månader här, lyckats bränna mig i solen för första gången, så dessa aktiviteter får ske en mindre varm och solig dag.