Springa “en brousse”

När vi körde bil “en brousse” i början av maj ville jag passa på att springa solo, utan musik, mål och mening som en avkoppling från att sitta i bil hela tiden. Föga anade jag hur fantastiskt det skulle bli att springa någon annanstans än längs Nouméas hetsiga bilvägar eller trängas med alla andra motionärer på Promenade Pierre Vernier.

Jag hade spanat på bilens kilometermätare när vi körde i Sarraméa och räknade ut att landsvägen mellan hotellet och riksvägen var cirka 5 km. Klockan hade hunnit bli mycket och det skulle innebära lite tidspress att hinna tur och retur innan det blev mörkt.

2013-05-01 17.34.37Jag sprang förbi porlande bäckar (som konstigt nog luktade ost!), kaffeplantage, bananplantor, tallar (le Pin colonnaire), palmer och bougainvillea omgiven av höga berg i en dal, vilket innebar några graders lägre temperatur och en tidigare solnedgång. Bilarna sänkte hastigheten, förarna vinkade när de körde förbi och de som gick till fots eller arbetade på fälten hejade glatt, “bonsoir!”. Medan skymningens lugn sakta lade sig över dalen ackompanjerade cikadornas sång jägarnas sista skott för dagen som ekade på avstånd. Tankarna vandrade till filmen “Forrest Gump” och när han korsar USA till fots. En idé började ta form…

2013-05-01 17.24.54Detta kallas för “étal” och finns längs med många vägar i Nya Kaledonien. Kanakstammarna ställer ut frukter, grönsaker, lokal konst och blommor till försäljning samt en glasburk för att lämna  pengarna i, allt i total ärlighet utan försäljare.

2013-05-01 17.27.542013-05-01 17.24.22k

k

k

k

k

k

Två dagar senare var vi i Bourail och det stod 6,4 km på skylten som pekade mot stranden “La Roche Percée” utanför vårt hotell. Bilarna på denna väg höll inte riktigt samma hastighet utan susade förbi så jag nästan föll omkull av vinddraget även om jag hoppade långt ut i vägkanten. Det var ganska varmt och solen lyste dagens sista eftermiddagsstrålar rakt på mig de första 45 minuterna. På tillbakavägen blev jag väldigt törstig och kossornas vattenbadkar såg ett tag väldigt frestande ut.

DSCF4417DSCF4427

k

k

k

k

k

k

Det kändes som om jag blev ett med landskapet och jag kunde bara springa utan att tänka på något annat än hur vackert det var runt omkring mig.

DSCF4418

Kossorna tyckte inte om min närvaro utan började demonstrativt att flytta på sig när jag tog kort

2013-05-03 16.50.16

Floden som går från havet till Bourail

Min idé som fötts i Sarraméa växte på mig under springturen i Bourail men när jag kom tillbaka till hotellet undrade jag om mina knän skulle hålla med. Har ni gissat vad det är för idé än? Mycket riktigt.. att springa Nya Kaledonien runt. Kanske något för min bror Otto istället? Hans träning fokuserar just nu på ett aningens svettigare projekt och bloggen som han skriver på Runner’s World är intressant att läsa. Han ska springa Badwater Ultramarathon som är ett 217 km långt lopp genom Death Valley i USA. Death Valley är jordens hetaste plats och loppet går den hetaste tiden på året. Efter hans enorma bragd i juli ska jag försöka locka hit honom på lite semester och 100 mil Nya Kaledonien runt.

CIMG4221 - Kopia

Next Post
Leave a comment

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: