Raid de l’Espoir

Under det varma och fuktiga sommarhalvåret kan det vara lite kämpigt att utöva uthållighetssport på land i Nya Kaledonien och därför råder det just nu en intensiv tävlingssäsong med framförallt terränglopp, så kallade “raids“. Temperaturen och vädret är perfekt för att springa långa och tuffa terränglopp i den vilda och storslagna naturen utanför Nouméa. Minst varannan helg anordnas det tävlingar runt om på ön och det är inte vilka terränglopp som helst, vilket jag fick erfara i helgen. Många “raids” innebär att man tävlar i lag om två eller tre personer vilket är en säkerhetsfråga eftersom man springer i en väldigt svårframkomlig terräng.

DSCN0731

Raid de l’Espoir” är en tävling som anordnas för att samla in pengar till funktionshindrade, som även var deltagare i loppet. Starten gick 08.30 så istället för att tälta i regnet över natten körde vi klockan fem på morgonen från Nouméa. Det finns två vägar söderut och vi valde den kortare som också är sämre och mer slingrig. Sju kilometer innan stammen och startplatsen kör man förbi en av Nya Kaledoniens största gruvor med tillhörande fabrik, “l’usine de Goro“. Imponerande men inte särskilt vackert. Vi befann oss på Nya Kaledoniens sydligaste spets, regnet hängde i luften hela tiden och korta stunder vräkte det ner.

DSCN0730 - Kopia

Före start, pigga och rena..

DSCN0737

Startskottet har precis gått..

Min lagkompis var en tjej som heter Sandra som har sprungit flera “raids” tidigare. Vi var vid gott mod innan starten och såg fram emot 15 km i våt och tuff terräng. Den enda obligatoriska utrustning man var tvungen att ha med sig var två liter vatten och som nästan alla andra sprang vi med så kallade camelbacks, vattenryggsäckar. Vi hade också matchande T-shirtar som var tryckta för det “raid” som jag skulle ha deltagit i för några veckor sedan, det var ett mycket längre och tuffare lopp då vi skulle vara ett lag på tre stycken men Sandra och Damien fick springa som tvåmannalag istället. Notera svenska flaggan till vänster på tröjan och lagnamnet som inte går att läsa på bilderna var “joggarna“. Knappt 500 meter efter start sprang vi in i den täta djungeln och det blev tvärstopp bland löparna eftersom det bara var en smal stig att springa på. Ganska snart kom vi fram till havet och där började vi korsa vikar med vatten upp till övre delen av låren och mellan vikarna sprang vi på en strand med svart sand som nu fyllde de plaskvåta skorna. Mellan tredje och femte kilometern sprang vi längs med havet på en smal stig i tät djungel igen. Efter femte kilometern kom vi ut i ett öppet landskap och nu började regnet ösa ner.

DSCN0751

Sista kontrollen, 3 km kvar, lerigt, halt och vi fokuserar på att hålla balansen..

DSCN0755 - Kopia

Målgång! Pigga och glada men desto mer leriga..

Kör man längst söderut i Nya Kaledonien är det inte rekommenderat att ha något som helst vitt klädesplagg på sig på grund av den röda jorden som sätter sig i allt och är väldigt svår att tvätta bort (jag har fortfarande röda tånaglar), och tillsammans med regnet bildades en röd lera som vi halkade runt i. Det krävdes minst lika mycket energi för att koncentrera sig på att inte trilla i leran och halka på stora stenar som att ta sig framåt. Efter att ha passerat några floder började våra underben och skor anta en brun färg. Inför sista kontrollen vid 12 km hade vi tagit oss uppför ett ganska brant berg och här steg min puls lite grann då det var extra viktigt att inte halka i leran och dundra ner för 35% lutning. Tyvärr låg den fantastiska utsikten inbäddad i vita regnmoln och vi kunde bara ana havet med de typiska “pin colonnaires” som stack upp i horisonten. Vi tog oss runt på 2 timmar och 35 minuter och jag kände mig oförskämt pigg efteråt. Idag har jag mest ont i knäna och jag är glad att mitt första “raid” var en så pass enkel debut ändå, känns som jag har fått lite blodad tand..

Espoir

DSCN0761

Så här såg det ut när vi lämnade stammen och skulle hem, var är vägen..? Men vår trogna “Golden Chimney” tar oss fram i alla vatten…

Next Post
Leave a comment

1 Comment

  1. Sådan bror sådan syster?… Det låter lite galet, men kul. Förnuftigt folk (för en gångs skull) som hade vatten som obligatorisk packning! Kram

    Reply

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: