Stadsborna på landet

Idag testade vi den nyöppnade restaurangen L’oriental på Baie des Citrons. Denna restaurang är unik i sitt slag i Nya Kaledonien eftersom det är den enda som serverar mat från Indien, Thailand, Mellanöstern och Nordafrika. Ett ganska brett spektrum kan tyckas för en restaurang vars meny endast är på två sidor. Franklin åt tandoori kyckling serverat i ett taginefat och jag provade couscous med marquez, en sorts kryddig korv. Våra smaklökar kanske inte förflyttade oss till Indien och Marocko men vi hoppas att denna restaurang får överleva så att vi kan besöka den igen.

DSCN1247

När vi kom hem rensade Franklin trädgården. Att elda vad man vill är vanligt “en brousse” och som de stadsbor vi är ville inte vi vara sämre…

DSCN1261

Bananer i trädgården

DSCN1209

Om man är i Smaltos höjd är det detta man ser när man tittar ut från vår veranda…

DSCN1210

Men vi har också något så exotiskt som bananer i vår trädgård.

DSCN1216

Bananträd trängs med palmer och jätteormbunkar, vi ville ha en trädgård och det fick vi minsann! Nu ska jag bara komplettera med lite grönsaksodlingar…

DSCN1221

DSCN1228DSCN1206Verandan blir en balkong som sträcker sig längs med huset. Den största förändringen är nog temperaturen som är några grader lägre när solen går ner. Första natten och morgonen fick vi oss en minst sagt kylig överraskning. Vi är lite högre upp i bergen nu vilket å andra sidan betyder att det fläktar riktigt skönt när det är varmt, jag förstår varför det inte behövs någon luftkonditionering i huset..

DSCN1225Här sitter jag just nu och testar vår nya internethastighet. Den visade sig vara helt ok dagtid men mellan klockan 17-22 kan bara en av oss kolla vad som har hänt på facebook…

DSCN1229

En mycket trevligt ställe att stå och laga mat på numera, köket till höger.

Back to reality

Efter en underbar semester (tre veckor för mig respektive två veckor för Franklin) som innehöll både bröllop, möhippa och kära återföreningar med vänner, släkt och familj i Sverige har vi nu återvänt till vår lilla Söderhavsö. Det första vi tog tag i var vår flytt till ett nytt hus utanför Nouméa. Kommunen heter Mont Dore och vårt område kallas för La Coulée. Det ligger cirka 20 minuters bilfärd söder om Nouméa, förutom när det är rusningstid då det kan ta upp till 90 minuter med bil. Franklin har därmed införskaffat sig ett fordon med två hjul.

DSCN0843

Nya huset i La Coulée, som en strandad båt..

DSCN0844

Härlig utsikt, står man lite mer till vänster och sträcker på sig kan man se havet..

Att flytta inom Nya Kaledonien är inte det enklaste. Elverket visade sig vara mest modern då allt löste sig med bara ett e-mail. Resterande berörda parter har krävt personliga besök (vattenverk, internetleverantör, post- och televerk). Huset är helt nybyggt och vi är de första som bor där. Förra fredagen körde vi två vändor med en hyrd pickup så det mesta av våra saker är nu på plats.

DSCN1169

DSCN1174

Första måltiden i det nya huset, en välbehövlig paus med Quick!

DSCN1175

Inte så mycket saker kvar..

DSCN1176

Spartanskt leverne

DSCN1181

Slappnar av efter en tung dag..

Vi blir inte av med vårt gamla hus förrän månadsskiftet september/oktober så Smalto och jag stannar här veckan ut och njuter av de sista dagarna med internethastigheten 8mbit/s (Franklin jobbar på öarna denna vecka). Nästa vecka får vi se hur det blir att internetsurfa à la 90-tal då vi kommer att ha hastigheten 1mbit/s i det nya huset. Smalto håller som bäst på att kurera sig från hjärtmask, en vanlig sjukdom bland hundar i tropiska länder, södra Europa och USA. Han är vaccinerad mot detta under vår tid tillsammans men kan ha blivit smittad tidigare vilket inte visar sig förrän långt senare. Han har genomgått det som på vissa amerikanska internetsidor kallas för “hundarnas cancerbehandling” och är nu beordrad strikt vila och motionsbegränsning några veckor framöver.

Men allt går inte mot oss… Dagen jag landade i Nya Kaledonien kunde jag läsa om lanseringen av gratis Wi-Fi i centrala Nouméa. På första morgonpromenaden med Smalto efter att jag landat (innan han blev dålig) noterade jag källsortering för papper och kartong utanför skolan bredvid oss, och det verkar man göra i La Coulée också dit vi ska flytta. När jag hämtade Franklin på flygplatsen och plockade upp den fyra sidor tjocka informationstidningen på engelska som avhandlar månadens aktualiteter kunde jag läsa om en nyöppnad restaurang som serverar just det vi saknar här, nämligen mat från Mellanöstern, klassisk thai och tandoori kyckling. I tider av frustration och oro gläds vi åt de små sakerna…

DSCN1187