Ile des Pins

DSCN2657En av de mest omtalade resmålen i Nya Kaledonien är paradisön l’île des Pins. Det är en 18 km lång och 14 km bred korallö som ligger 80 km sydost om la Grande Terre. Här lägger många kryssningsbåtar vid och det är många australiensiska och japanska turister som enbart besöker l’île des Pins via flyg.

DSCN2663När vi fick besök av min pappa för några veckor sedan passade vi på att besöka den omtalade paradisön tillsammans. L’île des Pins betyder “tallarnas ö” och det var James Cook som gav namnet under sin andra expedition i Stilla Havet på grund av de många och långa tallar som växer på ön.

DSCN2746Det bor cirka 2500 invånare (enligt en chaufför vi pratade med) och det är åtta tribus som utgör Commune de L’île des Pins. För att ta sig till l’île des Pins åker man antingen båt i några timmar, beroende av vilket tillstånd båten befinner sig i, det kan ta två timmar men det händer också att det kan ta fem timmar, eller så flyger man. Under januari månad var båten på land för underhåll så vi fick flyga inrikes med det lokala bolaget Air Caledonie. Vi hann knappt spänna fast säkerhetsbältena innan vi var framme efter 20 minuter i luften. Väl framme stod transferbussarna på rad för att slussa oss vidare till hotellet. Det är inte den sortens ö där man vinkar in en taxi vid vägkanten när man behöver.

DSCN2763En av våra aktiviteter bestod av att besöka la piscine naturelle som är precis som det låter, en naturlig bassäng. För att komma dit åkte vi la pirogue, en traditionell båt som kanakerna använde sig av förr i tiden. Båtfärden gick på klarblått vatten från Baie de Saint Joseph till Baie d’Upi förbi stora stenbumlingar med sköldpaddor simmande bredvid oss.

DSCN2735

DSCN2765

DSCN2704Sedan vandrade vi cirka 45 minuter genom en skog för att slutligen komma fram till vad vi trodde var den naturliga bassängen. Då fick vi betala XPF 200 (cirka 15 SEK) vilket vi hade informerats om tidigare. Efter att ha följt strömmen av alla turister som hade hittat hit fortsatte vi på en stig i ytterligare 500 meter.

DSCN2742Mina förväntningar var vid detta laget ganska höga och inte blev jag besviken men förstod samtidigt inte den enorma ansamling av turister som befann sig i denna lilla bukt med tanke på hur vackert det var på många andra ställen på ön. Eftersom tidvattnet var på väg ut åkte cyklop och snorkel på och en halvtimma försvann snabbt bland alla fiskar och australiensare som trängdes i den lilla viken. När det är lågt tidvatten kan man stå med turkost vatten till anklarna och titta på alla färgglada fiskar.

DSCN2760Det närmade sig lunchtid och för att hitta till lyxhotellet Le Meridien där vi skulle äta lunch frågade vi runt lite men många vägar visade sig vara fel. Att det är dåligt skyltat är allmänt känt i Nya Kaledonien men på l’ïle des Pins fanns det inte många skyltar med tanke på alla turister. Jag lärde mig också att den lilla symboliska summan vi betalade som inträde till den naturliga bassängen är relativt ny. Det är de lokala stammarna som försöker minimera antalet besökare från kryssningsbåtar och det talas om att höja det till XPF 1000 (cirka 75 SEK) om de får bestämma. Efter ytterligare vadande i turkost vatten kom vi till baksidan av Le Meridien och efter lunchen njöt vi av deras strand som konstigt nog var väldigt folktom mitt i högsäsongen.

DSCN2780

Nästa dag var det fortsatt väldigt molnigt men om möjligt ännu varmare. Vi trotsade värmen genom att hyra cyklar och bestiga ett litet berg, Pic N’Ga.

DSCN2878

DSCN2877

DSCN2866Ett besök på det gamla fängelset hann vi också med vilket gick ganska fort samt cykla till samhället Vao som var minst sagt folktomt. Vi kunde identifiera en alimentation, livsmedelsaffär, som låg i ett privat boningshus, en bensinpump (observera inte bensinstation), en kyrka, tele- och postverk, borgmästarhus, uttagsautomat och apotek.

DSCN2886Här fängslades bland andra les communards efter upproret i Paris 1871.

IMG_1743

IMG_1739Monument för den första missionären som landsteg 1848 omringat av lokalt hantverk.

DSCN2888Vårt hotell låg vid en vacker bukt, la baie de Kuto, där kryssningsbåtar lade vid och mellan kl.09-16 förvandlades vår fina strand- och hotellbar till något som bara kunde liknas vid högsäsong på Ibiza. Gratis smakportioner av bougna, den traditionella och lokala maträtten, sightseeing turer och “låt dig fotograferas med en traditionellt utklädd kanakkrigare” trängdes om vartannat. Vi hittade en egen plats inte långt från lokala arbetares lunchplats längs med den kilometerlånga strandremsan.

DSCN2675

DSCN2671

Kungen av Söderhavet…

 

IMG_1627

..och hans dotter.

Lösa och skabbiga hundar finns det tyvärr alltför många av i Nya Kaledonien men de som brukar hänga på stränder verkar lite lyckligare. De får ju alla fall lite mat och kärlek av alla turister.

      DSCN2819Vacker solnedgång från hotellbaren.

IMG_1695Sammanfattningsvis så är l’ïle des Pins verkligen en paradisö som är värt ett besök. Även om resmålet är perfekt för oss som bor här så kanske det inte är så prisvärt för de som reser från andra sidan jorden. Ön är väldigt vacker och rör man sig utanför hotellkomplexen och deras turistfällor infinner det sig en känsla av att man har hittat sitt eget outforskade paradis.

Mellan två stormar och en epidemi

photo(1)

Bild tagen från vår veranda under cyklonen June 18 januari.

Vi hade knappt återhämtat oss från cyklonen June som slog till lördagen den 18 januari innan ett nytt oväder slog till igår morse då det började regna och inte slutade förrän kl.03 i natt. Att det skulle komma så mycket regn på kort tid överraskade alla och vägar över hela la Grande Terre svämmade över. Vi kom knappt hem på grund av översvämningar och på SPANC vadade vi i vatten upp till låren och evakuerade hundar till höger och vänster. Idag har vi fått veta att en person har dött och att tre, troligtvis fem stycken, är försvunna i sviterna av regnovädret, varav två stycken här i La Coulée.IMAG0001Bilden gör inte verkligheten rättvisa men vi är glada för att vi har varsin fyrhjulsdriven, hög bil nuförtiden även om de inte tar en genom de vattenmassor vi såg igår. Just nu väntar vi på cyklonen Edna som förväntas slå till mot Södra provinsen under natten. Efter att ha tittat på nationella så som internationella väderbilder tror jag inte det blir så mycket cyklon men efter gårdagens uteblivna varning måste Sécurité civile varna ordentligt. 1 januari 2014 överlämnade Frankrike hanteringen av Sécurité civile till nykaledonska regeringen så det gäller att visa framfötterna så här mitt i cyklonsäsongen. Det ironiska är att majoriteten av pengarna fortfarande kommer från Frankrike.

Förutom vädret så har vi de senaste dagarna varnats för en ny epidemi av ett nytt virus, nämligen Zika. Förutom denguefeber, som alltid är aktuellt i Nya Kaledonien, så har vi även fått chikungunya viruset som bland annat drabbade La Reunion 2005-2006. Värmen och regnet gör som bekant att mygg stortrivs och lägger massa ägg. Det är där vi befinner oss nu, mellan två stormar och en epidemi.