Mellan två stormar och en epidemi

photo(1)

Bild tagen från vår veranda under cyklonen June 18 januari.

Vi hade knappt återhämtat oss från cyklonen June som slog till lördagen den 18 januari innan ett nytt oväder slog till igår morse då det började regna och inte slutade förrän kl.03 i natt. Att det skulle komma så mycket regn på kort tid överraskade alla och vägar över hela la Grande Terre svämmade över. Vi kom knappt hem på grund av översvämningar och på SPANC vadade vi i vatten upp till låren och evakuerade hundar till höger och vänster. Idag har vi fått veta att en person har dött och att tre, troligtvis fem stycken, är försvunna i sviterna av regnovädret, varav två stycken här i La Coulée.IMAG0001Bilden gör inte verkligheten rättvisa men vi är glada för att vi har varsin fyrhjulsdriven, hög bil nuförtiden även om de inte tar en genom de vattenmassor vi såg igår. Just nu väntar vi på cyklonen Edna som förväntas slå till mot Södra provinsen under natten. Efter att ha tittat på nationella så som internationella väderbilder tror jag inte det blir så mycket cyklon men efter gårdagens uteblivna varning måste Sécurité civile varna ordentligt. 1 januari 2014 överlämnade Frankrike hanteringen av Sécurité civile till nykaledonska regeringen så det gäller att visa framfötterna så här mitt i cyklonsäsongen. Det ironiska är att majoriteten av pengarna fortfarande kommer från Frankrike.

Förutom vädret så har vi de senaste dagarna varnats för en ny epidemi av ett nytt virus, nämligen Zika. Förutom denguefeber, som alltid är aktuellt i Nya Kaledonien, så har vi även fått chikungunya viruset som bland annat drabbade La Reunion 2005-2006. Värmen och regnet gör som bekant att mygg stortrivs och lägger massa ägg. Det är där vi befinner oss nu, mellan två stormar och en epidemi.

Côte Nord-Est

Tour Calédonie

Vår resa hem till Mont Dore. Från Poingam till Hienghene (uttalas “Ijängänn) tog det fyra timmar och efter en timmas paus körde vi i ytterligare fem timmar för att komma hem. Tanken var att korsa ön lite längre söderut på ostkusten men det är direkt livsfarligt att köra fortare än 70km/h på de vägarna så tiden skulle bli knapp.

Vägen hem från julsemestern i Poingam gick längs med nordöstra kusten, en väg vi aldrig har kört tidigare. Först var vi tvungna att köra till Koumac för att komma till Route Provincial du Nord och därefter svänga nordost. Det var också dags att tanka bilen, vilket vi inte var ensamma om. Koumac är knutpunkten för de som bor längst norrut och det var många som fyllde upp bensindunkar på sina flak. Har man två timmar till närmsta bensinmack är det förståeligt. Det finns fortfarande områden där man inte har tillgång till el men i november var Franklin delaktig i ett stort projekt som utökade elnätet för stammarna i norr.

DSCN2489

En tyvärr inte alltför ovanlig syn i norra provinsen, skogsbrand. Om det inte är försumlighet så är det ofta jägare som driver ut rådjur genom att sätta eld på buskar och träd.

DSCN2491

Mark som har brunnit. 

DSCN2504

Det var här i närheten som James Cook landsteg och enligt historien utbrast att “..det ser ju ut som Skottland!” (Caledonia på latin) och därav namnet New Caledonia.

DSCN2516

Så här bodde många längs med norra ostkusten. På en strandtomt med den högsta bergskedjan i Nya Kaledonien, “Massif du Mont-Panié“, på andra sidan vägen.

DSCN2523

Nedanför bergssluttningen odlades taro, en sorts sötpotatis.

DSCN2532

Förutom gamla tv-apparater, motorskydd för utombordare och stora konservburkar så användes mikrovågsugnar som brevlådor.

DSCN2534

Vi passerade många små vikar..

DSCN2520

..där vägen var en pytteliten bro.

DSCN2540

La cascade de Tao

DSCF4833

Strax innan Hienghene mynnar en flod, “la Ouiaème“, ut i havet och vägen tar slut. Då fick vi helt enkelt vänta på “le bac“.

DSCF4846

Sista biten innan Hienghene lämnade inte mycket utrymme mellan havet och bergskedjan…

DSCF4852

..vilket var spännande bilkörning i kurvorna.

DSCF4873

La poule” till vänster, som blivit Hienghenes symbol. Här i bukten blev en man biten av en haj dagen innan vi passerade så bad var tillfälligt förbjudet.

DSCF4887

Hienghene är ett populärt stopp kryssningsbåtar. Det nyligen renoverade rådhuset i modern och eco-friendly stil är en attraktion i sig.

DSCF4888

La poule d’Hienghene

DSCF4893

Nu ska vi bara köra fem timmar innan vi är hemma…

Efter denna  bilresa var det inte svårt att bestämma vilket som blir nästa resmål. Hienghene med omnejd är definitivt värt ett längre besök!

Mitt andra hem

SPANC är en förkortning av Société Protectrice des Animaux de Nouvelle-Calédonie som är en djurskyddsorganisation (den första grundades i Frankrike år 1845, SPA) med lokaler för övergivna hundar och katter strax norr om Nouméa. Det var där vi adopterade Smalto för snart ett år sedan och det har på senaste tiden blivit stället där jag tillbringar det mesta av min tid utanför hemmet. För många kallas det jobb och eftersom jag inte har arbetat på ett tag är det ett välkommet inslag i min vardag. Det är dessutom en bra arbetsplats om man har hund eftersom Smalto är mer än välkommen att hänga med och skälla på alla katter. SPANC huserar cirka 80 hundar och 80 katter som hittas övergivna och tyvärr ibland skadade i Nouméa. Jag började som volontär med att gå ut med de stora hundarna men de senaste veckorna har jag arbetat som vikarie vilket mest har inneburit att städa burar. Det är minst sagt ett svettigt och tungt jobb att städa burar nio timmar om dagen i 30°C och hög luftfuktighet. Det går knappt att beskriva ljudet när alla hundarna välkomnar en in i hundgården men här är ett smakprov på när de stämmer upp i gemensam sång runt femtiden på eftermiddagen.

I dessa dagar håller jag samtidigt på att läras upp inför att nästa vecka börja vikariera som djurskötare.

2013-11-22 15.48.50

Matdags.

2013-11-22 15.56.46

Samling för att spana på den kaxiga fågeln som spatserar förbi.

2013-12-05 16.10.29

Från vänster; “Summer”, “Jasmine”, “Mina”, “Asia” och en nyanländ tik på knappt ett år som inte har fått någon namn än. Adoptez-nous!

Mont Dore

DSCF3013 - KopiaDetta var vår utsikt från Magenta stranden när vi bodde i Nouméa. Berget Mont Dore med sina 772 meter över havet. Allhelgonadagen förra veckan blev dagen då vi till slut fick till bergsbestigningen vi har pratat om att göra i över ett år. Vi hade läst att det borde ta fem timmar upp och ner för berget inklusive en kort fotopaus på toppen så vi satte av i det tempo som värmen tillät på morgonen.

DSCN1856En liten bit på väg.. Det blev inte så många foton på vägen upp för att hålla ett jämnt tempo (order från Franklin). Det var i huvudsak en grusväg med massa lösa stenar längs hela vägen i svag lutning uppåt.

DSCN1886 - KopiaEn hemgjord sandwich på toppen av Mont Dore smakade gott efter två timmars marsch, inte fel utsikt heller…

DSCN1904Panoramabild av Nouméas halvö till vänster, bergskedjan Monts des Koghis till höger och kommunen Mont Dore i förgrunden.

DSCN1917DSCN1926

Nu är vi nöjda på toppen!
Varför det inte går någon båt mellan Mont Dore och Nouméa, istället för att alla pendlare ska köra runt hela bukten, är för oss ett mysterium.

DSCN1978På väg ner.
Det är svårt att ta rättvisa fotografier utan polariseringsfilter på kameran för att fånga de vackra färgerna (som vi ser genom våra polariserade solglasögon) då bergens skuggor och lagunens olika blå färger kontrasterar varandra så vackert.

DSCN2003Här låg det en gammal gruva där man har letat efter nickel en gång i tiden.

DSCN1962Vi går över rödstänkta berg…

Fête du bœuf

DSCF4648 - KopiaFête du bœuf är knepigt att översätta till svenska, engelskans Cattle Fair låter bättre än nötkreatursfestival. I söndags arrangerades Fête du bœuf i Païta, 2 mil norr om Nouméa, för 19:e året i rad. Vi var självklart där för att ta del av bland annat rodeo, countryshow och äta mängder av brochettes (grillspett). Bland cirka 20 000 andra besökare trängdes vi en hel dag under tjocka moln (men utan solskyddsfaktor kan man tydligen bränna sig ändå…). På förmiddagens program stod kastrering och brännmärkning av kalvar följt av en ko som flåddes och styckades.

DSCN1660

Märkning av kalv.

DSCN1669

Kalvkastrering.

DSCN1684

DSCN1699DSCN1692

En lagom trevlig uppvisning för de äckelmagade en timma innan lunchdags…

DSCN1712

Om man fortfarande hade aptit efter det kunde man delta i tävlingen nedan.

DSCN1721Kalvtestiklar.
Smakprovning.
Tävling i vem som kan äta flest…

DSCF4550DSCF4552Det var svårt att välja mellan all mat som fanns att köpa men vi slog på stort med en “assiette du Stockman”. Den bestod av två korvar, två grillspett, en griskotlett och pommes frites. Det var i huvudsak kött som serverades överallt och röken låg tät från alla grillarna. Alkohol var förbjudet hela dagen och i Païta med omnejd hade man till och med förbjudit alkoholförsäljning i affären hela helgen. Om man var vegetarian och inte hade lust att gå bland allt grillat kött kunde man spendera pengar på den stora marknaden istället. Det såldes alla sorters grönsaker och frukter samt allt möjligt annat som har med jordbruk, boskap, jakt och odling att göra samt karuseller för barnen.

DSCN1853

Andra aktiviteter var pilbågskytte och klättring men inför vår lunch värmde vi upp med att skjuta lerduvor där jag visade Franklin var skåpet skulle stå.

DSCN1714Klockan 13.30 var det dags för öppningsceremonin av rodeon vilken hölls av två duktiga cowgirls.

DSCF4571

DSCF4559DSCN1774k

k

k

k

k

k

På bilden till höger kan ni se presidenten (även borgmästare i kommunen Païta), Harold Martin, stå i vit skjorta, cowboyhatt och lei (blomsterkrans) runt halsen bland VIP platserna. Han var en av flera politiker som samlade röster under dagen i Païta.

DSCF4582

DSCN1793

DSCN1805

Rodeons “pick-up men”, festens riktiga cowboys tyckte jag.. De såg till att dra ryttaren av hästen när tiden var ute och samtidigt, eller strax efter, lossa på hästens grimma och “bucking strap” och styra hästen mot fållan.

DSCN1820

Marlboro-man in action! Notera ciggen i mungipan på killen som fångar in rodeoryttaren…

  DSCF4632 DSCN1802

Rodeon var en seriös tävling mellan lag från hela landet och med bland annat domare och “rodeo clowns” från Australien. Tävlingsmomenten var hästridning (sadel) och tjurridning. Mellan dessa moment tävlades det också i en snäll variant av “steer wrestling”, också kallat “bulldogging”. Det gick ut på att inom en viss tid hoppa från sin häst och brotta ner en kalv.

DSCF4667

Tjurridning

En liten film från söndagens action!

Dagen avslutades med en läskande juice från färskpressade sockerrör och apelsiner!

Mellan regnskurarna

När vi bodde vid Magenta stranden i Nouméa och spanade mot grannkommunen och berget Mont Dore, som ligger rakt över bukten, konstaterade vi att utsikten ofta gömdes i regn och moln. Efter de senaste tio dagarna med regn varje dag börjar vi undra om det bara är ett typiskt vårväder dessa dagar eller om det stämmer att det ofta regnar i Mont Dore? Slutsatsen är att när regn och oväder drar in över Nya Kaledonien så är vädret alltid lite soligare i Nouméa.

Igår hann vi gå en sväng på berget Mont Dore mellan regnskurarna. Vi har börjat ersätta Promenade Pierre Vernier i Nouméa med denna promenad och naturen skiljer sig ganska mycket samtidigt som man ofta är ensam flanör på berget.

 DSCN1623   DSCN1640

Översvämmade vägar, jord- och stenras efter senaste dagarnas regnskurar på Mont Dore men på Promenade Pierre Vernier skiner alltid solen..

DSCN1612   DSCN1636

DSCN1608Kunde lika gärna ha varit i Skottland..

DSCN1619Ny regnskur på ingång..?

DSCN1598

Bananer i trädgården

DSCN1209

Om man är i Smaltos höjd är det detta man ser när man tittar ut från vår veranda…

DSCN1210

Men vi har också något så exotiskt som bananer i vår trädgård.

DSCN1216

Bananträd trängs med palmer och jätteormbunkar, vi ville ha en trädgård och det fick vi minsann! Nu ska jag bara komplettera med lite grönsaksodlingar…

DSCN1221

DSCN1228DSCN1206Verandan blir en balkong som sträcker sig längs med huset. Den största förändringen är nog temperaturen som är några grader lägre när solen går ner. Första natten och morgonen fick vi oss en minst sagt kylig överraskning. Vi är lite högre upp i bergen nu vilket å andra sidan betyder att det fläktar riktigt skönt när det är varmt, jag förstår varför det inte behövs någon luftkonditionering i huset..

DSCN1225Här sitter jag just nu och testar vår nya internethastighet. Den visade sig vara helt ok dagtid men mellan klockan 17-22 kan bara en av oss kolla vad som har hänt på facebook…

DSCN1229

En mycket trevligt ställe att stå och laga mat på numera, köket till höger.

Tillbakablick

CIMG3489

Lac de Yaté

Så här i vintertider saknar vi sommarvärmen och minns många av de utflykter vi har gjort “en brousse“. Jag gick igenom lite bilder och såg dessa från när mina föräldrar var på besök i mars och vi bland annat paddlade kanot i “Lac de Yaté” en varm och solig dag. “Lac de Yaté” ligger söder om Nouméa och den vattenfyllda dalgången byggdes till en strömförsörjningsdamm på 1950-talet. Delar av sjön ligger i naturreservatet “Parc Provincial de la Rivière Bleue” som vi fick köra in i för att hitta våra kanoter.

CIMG3491

CIMG3495CIMG3496

 

 

 

 

 

CIMG3534

“Se upp för träden!” Inte ofta man säger det i en kanot…

CIMG3518CIMG3510

 

 

 

 

 

CIMG3536

Innan vi totalt nästlade in oss bland alla död träd stannade vi vid en strand och badade.

CIMG3542

Många av de träd som stod i dalgången finns kvar men kallas idag för “la forêt noyée“, den dränkta skogen. Det hindrade inte mig från att testa att klättra i dessa ihåliga träd vilket faktiskt är mycket svårare än vad det ser ut.

CIMG3579

 

 

Räk- och rådjursfestival i Boulouparis

Vi väntar fortfarande på att regeringen och fackförbunden ska komma fram till en lösning angående strejken och “la vie chère , diskussionerna pågår sedan igår eftermiddag. Vi ville trots fortsatt bränslebrist besöka den kända “fête du cerf et de la crevette” (räk- och rådjursfestivalen) i Boulouparis som ligger cirka en timma norr om Nouméa och pågår denna helg. Precis som i Sverige är det nu festivalsäsong och det är olika teman som avlöser varandra under vintern här. För inte så länge sedan var det avokadofestival på Maré, vattenfestival i La Foa och jätteomelettfestival i Dumbéa då de lagar en omelett av 27 000 ägg (som tyvärr blev inställd i år på grund av regnstorm och översvämning). I juli är det mandarinfestival i Canala och kokosfestival i Poindimié. I augusti är det lantbruksfestival i Bourail, biff-festival i Païta och trädgårdsfestival i Sarraméa.

DSCN0358

Räkor och rådjur är Nya Kaledoniens levande varumärken och förutom nickel är räkor den främsta exportprodukten. Rådjur finns det till och med för många av, cirka 300 000 stycken på hela ön, och de jagas frekvent för att de förstör och äter upp endemisk flora.

DSCN0347

DSCN0350

“Gissa hur mycket alla räkor i denna tank väger tillsammans och vinn med dig dem hem!”
Vår gissning: 2,5 kg
Rätt svar: 815 g

Som många andra festivaler här så kretsar mycket kring jordbruk och man kunde köpa diverse grönsaker, frukter och levande djur med sig hem. Att stoppa en get under presenningen bak på pick-upen eller plocka med sig en höna, anka eller kanin i en tom ölkartong verkade höra till festivalen. Det såldes också hantverk, blommor, jordbruksutrustning och så klart olika sorters mat baserat på räkor och rådjur.

DSCN0354

On the road

CIMG4165CIMG4187Förra veckan gjorde vi en liten utflykt “en brousse” (det vill säga utanför Nouméa) tillsammans med Franklins mamma i fyra dagar. Nya Kaledonien består av ett fascinerande landskap och jag förstår hur James Cook tänkte när han gav namnet “La Nouvelle-Calédonie” till denna ö när han var här år 1774. Caledonia betyder Skottland på latin och James Cook hade helt rätt i att Nya Kaledonien påminner mycket om Skottland, därav namnet “Nya Skottland”.

Vi började vår resa med att köra nordväst från Nouméa för att efter cirka en och en halv timma vid La Foa svänga norrut och korsa ön mot Kouaoua.

on the road map

Vägen mellan La Foa och Kouaoua gick genom den vackraste natur jag har sett.

DSCF4171CIMG4171CIMG4186Inte långt från La Foa finns det en park som heter “Le Parc Des Grandes Fougères” (De stora ormbunkarnas park) som vi passade på att besöka. Dessa enorma ormbunkar, de största på denna jord och en endemisk art som lever kvar sedan dinosauriernas tid, växte överallt längs med vägen mot Kouaoua. Vi var omringade av stora vackra träd (jag inte kan namnet på), höga palmer, bladiga buskar och enorma bambuträd som hängde som klasar längs med små floder och bäckar. Kanske är det på grund av att det regnar väldigt mycket på östkusten som allting växer så mycket?

DSCF4196

Bambuträd

Strax innan Kouaoua svängde vi norrut för att senare kunna följa östkusten norrut mot Poindimié. På rejält slingriga vägar byttes den gröna växtligheten så småningom ut mot nickelgruvor.

CIMG4191 - KopiaDSCF4211

kkEn del kanske tycker det är vackert, andra fruktansvärt hur naturen har förstörts. Ur den ekonomiska synvinkeln skulle Nya Kaledonien inte vara det civiliserade land det är idag utan nickelindustrin.

DSCF4245DSCF4199

DSCF4224

DSCF4240

DSCF4239

DSCF4234

DSCF4262

DSCF4259

När vi till slut kom fram till kusten bytte landskapet återigen skepnad och det var lummig, grön och tät palmskog på vår vänstra sida medan havet låg några meter från oss på höger sida. På östsidan ligger bergskedjan mycket närmare kusten, vägarna är smala och slingriga och har nog inte ändrat sig så mycket de senaste 40 åren sedan nickelboomen under 1960- och 70-talet. Östkusten är också känt för sitt regniga klimat. Det är anledningen till att fransmännen som kom hit under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet bosatte sig och utvecklade infrastrukturen på västkusten.

DSCF4281

DSCF4357k

l

En och annan spännande bro behövdes också passeras. Extra viktigt att kommunicera med mötande bilister…

DSCF4303

Bwa’s vattenfall

 

k

kHalvvägs till Poindimié hittade vi ett litet vattenfall men temperaturen övertygade oss inte. Eftersom vi hade kört in på någons privata mark lämnade vi “la coutume”.

DSCF4283

Här lämnade vi “la coutume” som var några 100 francs

Enligt “la coutume” åker eller går man inte bara på någons mark utan att göra sin närvaro känd och ha med sig en enkel gåva. Denna gåva ska överlämnas på en neutral plats så att mottagaren kan välja om han/hon vill ta emot gåvan eller inte. Enligt kanakerna lånar vi alla jorden och bör därmed visa respekt. Den enda levande varelse vi träffade var en skabbig svart hund som travade runt mellan alla blommor som var till salu framför ett till synes obebott hus. Vi lämnade en symbolisk summa pengar, kände på vattnet, tog lite kort och åkte vidare.

Efter Poindimié svängde vi sydväst och korsade ön mot västkusten och Koné.

DSCF4378 - Kopia

DSCF4395

Västkustvägen ligger längre bort från havet men från en liten höjd kan man se lagunen.

DSCF4396Här besökte vi en minnesplats för alla de soldater från Nya Zeeland, Australien, USA och Nya Kaledonien som dog i andra världskriget. Denna minnesplats ligger vid en gammal flygplats som byggdes just för andra världskriget men hann knappt användas innan kriget tog slut. Man kan ana landningsbanan i mitten/vänster av bilden.

CIMG4232Ingen riktig roadtrip utan punka och strax innan La Foa på vägen mellan Koné och Nouméa fick Franklin byta däck på vår kära “Golden Chimney” för första gången.