Mellan två stormar och en epidemi

photo(1)

Bild tagen från vår veranda under cyklonen June 18 januari.

Vi hade knappt återhämtat oss från cyklonen June som slog till lördagen den 18 januari innan ett nytt oväder slog till igår morse då det började regna och inte slutade förrän kl.03 i natt. Att det skulle komma så mycket regn på kort tid överraskade alla och vägar över hela la Grande Terre svämmade över. Vi kom knappt hem på grund av översvämningar och på SPANC vadade vi i vatten upp till låren och evakuerade hundar till höger och vänster. Idag har vi fått veta att en person har dött och att tre, troligtvis fem stycken, är försvunna i sviterna av regnovädret, varav två stycken här i La Coulée.IMAG0001Bilden gör inte verkligheten rättvisa men vi är glada för att vi har varsin fyrhjulsdriven, hög bil nuförtiden även om de inte tar en genom de vattenmassor vi såg igår. Just nu väntar vi på cyklonen Edna som förväntas slå till mot Södra provinsen under natten. Efter att ha tittat på nationella så som internationella väderbilder tror jag inte det blir så mycket cyklon men efter gårdagens uteblivna varning måste Sécurité civile varna ordentligt. 1 januari 2014 överlämnade Frankrike hanteringen av Sécurité civile till nykaledonska regeringen så det gäller att visa framfötterna så här mitt i cyklonsäsongen. Det ironiska är att majoriteten av pengarna fortfarande kommer från Frankrike.

Förutom vädret så har vi de senaste dagarna varnats för en ny epidemi av ett nytt virus, nämligen Zika. Förutom denguefeber, som alltid är aktuellt i Nya Kaledonien, så har vi även fått chikungunya viruset som bland annat drabbade La Reunion 2005-2006. Värmen och regnet gör som bekant att mygg stortrivs och lägger massa ägg. Det är där vi befinner oss nu, mellan två stormar och en epidemi.

Mellan regnskurarna

När vi bodde vid Magenta stranden i Nouméa och spanade mot grannkommunen och berget Mont Dore, som ligger rakt över bukten, konstaterade vi att utsikten ofta gömdes i regn och moln. Efter de senaste tio dagarna med regn varje dag börjar vi undra om det bara är ett typiskt vårväder dessa dagar eller om det stämmer att det ofta regnar i Mont Dore? Slutsatsen är att när regn och oväder drar in över Nya Kaledonien så är vädret alltid lite soligare i Nouméa.

Igår hann vi gå en sväng på berget Mont Dore mellan regnskurarna. Vi har börjat ersätta Promenade Pierre Vernier i Nouméa med denna promenad och naturen skiljer sig ganska mycket samtidigt som man ofta är ensam flanör på berget.

 DSCN1623   DSCN1640

Översvämmade vägar, jord- och stenras efter senaste dagarnas regnskurar på Mont Dore men på Promenade Pierre Vernier skiner alltid solen..

DSCN1612   DSCN1636

DSCN1608Kunde lika gärna ha varit i Skottland..

DSCN1619Ny regnskur på ingång..?

DSCN1598

Säsongens första dopp

Våren är här, den korta perioden mellan svala vintern och heta sommaren, då dagstemperaturen kan stiga till 30°C mitt på dagen men kräver tröja och strumpor när solen har gått ner. Vi kände att det var dags för säsongens första bad och värmde upp med ett dopp i flodvattnet i Parc Provincial de la Dumbéa. Det är några dagar sedan det regnade vilket innebar att vattennivån var ganska låg, behagliga 25°C och inte så strömt. Så fort solen försvann bakom bergen blev det snart dags att åka hem. Nästa steg, bada i havet!

DSCN1500

DSCN1488

Bananer i trädgården

DSCN1209

Om man är i Smaltos höjd är det detta man ser när man tittar ut från vår veranda…

DSCN1210

Men vi har också något så exotiskt som bananer i vår trädgård.

DSCN1216

Bananträd trängs med palmer och jätteormbunkar, vi ville ha en trädgård och det fick vi minsann! Nu ska jag bara komplettera med lite grönsaksodlingar…

DSCN1221

DSCN1228DSCN1206Verandan blir en balkong som sträcker sig längs med huset. Den största förändringen är nog temperaturen som är några grader lägre när solen går ner. Första natten och morgonen fick vi oss en minst sagt kylig överraskning. Vi är lite högre upp i bergen nu vilket å andra sidan betyder att det fläktar riktigt skönt när det är varmt, jag förstår varför det inte behövs någon luftkonditionering i huset..

DSCN1225Här sitter jag just nu och testar vår nya internethastighet. Den visade sig vara helt ok dagtid men mellan klockan 17-22 kan bara en av oss kolla vad som har hänt på facebook…

DSCN1229

En mycket trevligt ställe att stå och laga mat på numera, köket till höger.

Raid de l’Espoir

Under det varma och fuktiga sommarhalvåret kan det vara lite kämpigt att utöva uthållighetssport på land i Nya Kaledonien och därför råder det just nu en intensiv tävlingssäsong med framförallt terränglopp, så kallade “raids“. Temperaturen och vädret är perfekt för att springa långa och tuffa terränglopp i den vilda och storslagna naturen utanför Nouméa. Minst varannan helg anordnas det tävlingar runt om på ön och det är inte vilka terränglopp som helst, vilket jag fick erfara i helgen. Många “raids” innebär att man tävlar i lag om två eller tre personer vilket är en säkerhetsfråga eftersom man springer i en väldigt svårframkomlig terräng.

DSCN0731

Raid de l’Espoir” är en tävling som anordnas för att samla in pengar till funktionshindrade, som även var deltagare i loppet. Starten gick 08.30 så istället för att tälta i regnet över natten körde vi klockan fem på morgonen från Nouméa. Det finns två vägar söderut och vi valde den kortare som också är sämre och mer slingrig. Sju kilometer innan stammen och startplatsen kör man förbi en av Nya Kaledoniens största gruvor med tillhörande fabrik, “l’usine de Goro“. Imponerande men inte särskilt vackert. Vi befann oss på Nya Kaledoniens sydligaste spets, regnet hängde i luften hela tiden och korta stunder vräkte det ner.

DSCN0730 - Kopia

Före start, pigga och rena..

DSCN0737

Startskottet har precis gått..

Min lagkompis var en tjej som heter Sandra som har sprungit flera “raids” tidigare. Vi var vid gott mod innan starten och såg fram emot 15 km i våt och tuff terräng. Den enda obligatoriska utrustning man var tvungen att ha med sig var två liter vatten och som nästan alla andra sprang vi med så kallade camelbacks, vattenryggsäckar. Vi hade också matchande T-shirtar som var tryckta för det “raid” som jag skulle ha deltagit i för några veckor sedan, det var ett mycket längre och tuffare lopp då vi skulle vara ett lag på tre stycken men Sandra och Damien fick springa som tvåmannalag istället. Notera svenska flaggan till vänster på tröjan och lagnamnet som inte går att läsa på bilderna var “joggarna“. Knappt 500 meter efter start sprang vi in i den täta djungeln och det blev tvärstopp bland löparna eftersom det bara var en smal stig att springa på. Ganska snart kom vi fram till havet och där började vi korsa vikar med vatten upp till övre delen av låren och mellan vikarna sprang vi på en strand med svart sand som nu fyllde de plaskvåta skorna. Mellan tredje och femte kilometern sprang vi längs med havet på en smal stig i tät djungel igen. Efter femte kilometern kom vi ut i ett öppet landskap och nu började regnet ösa ner.

DSCN0751

Sista kontrollen, 3 km kvar, lerigt, halt och vi fokuserar på att hålla balansen..

DSCN0755 - Kopia

Målgång! Pigga och glada men desto mer leriga..

Kör man längst söderut i Nya Kaledonien är det inte rekommenderat att ha något som helst vitt klädesplagg på sig på grund av den röda jorden som sätter sig i allt och är väldigt svår att tvätta bort (jag har fortfarande röda tånaglar), och tillsammans med regnet bildades en röd lera som vi halkade runt i. Det krävdes minst lika mycket energi för att koncentrera sig på att inte trilla i leran och halka på stora stenar som att ta sig framåt. Efter att ha passerat några floder började våra underben och skor anta en brun färg. Inför sista kontrollen vid 12 km hade vi tagit oss uppför ett ganska brant berg och här steg min puls lite grann då det var extra viktigt att inte halka i leran och dundra ner för 35% lutning. Tyvärr låg den fantastiska utsikten inbäddad i vita regnmoln och vi kunde bara ana havet med de typiska “pin colonnaires” som stack upp i horisonten. Vi tog oss runt på 2 timmar och 35 minuter och jag kände mig oförskämt pigg efteråt. Idag har jag mest ont i knäna och jag är glad att mitt första “raid” var en så pass enkel debut ändå, känns som jag har fått lite blodad tand..

Espoir

DSCN0761

Så här såg det ut när vi lämnade stammen och skulle hem, var är vägen..? Men vår trogna “Golden Chimney” tar oss fram i alla vatten…

Vinter i Söderhavet

LNC20130720-010

Översättning: Kaledonsk vinterscen. Liten lek: Finn europén…

När det är nyhetstorka i Sverige handlar löpsedlarna om vädret, är det inte en tysk värmebölja i maj så är det isvintern från Ryssland i mars. Samma fenomen förekommer på andra sidan jorden och förra veckan fanns det inget av nyhetsvärde att rapportera om i Nya Kaledonien så alla pratade om hur kallt det är. Till exempel att det är 3 grader lägre temperatur än den normala, 20,4°C på dagen respektive 15,5°C på natten, och denna artikel från dagstidningen “Les Nouvelles Calédoniennes.

DSCN0557 - KopiaPersonligen tycker vi att det har varit kallt ganska länge men förra veckan hände något, det blev ännu kallare. Utan strumpor tappade man känseln i fötter och tår om man satt ute för länge framåt kvällen, filten vi ersatte täcket med (kändes onödigt att köpa ett täcke i januari) är inte tillräckligt varm och Smalto ligger hellre inomhus hopkurad till en liten boll och när solen tittar fram är han den förste att sträcka ut sig i de värmande solstrålarna. Att ta sig ett dopp i havet känns väldigt avlägset just nu trots att jag springer bredvid det varje dag. Jag har bara sett några turister som motvilligt doppat en tå eller två i havet.

Jag hade ganska snålt med varma kläder i min väska när jag åkte hit förra året men jag hann köpa några jeans och tröjor i Australien och en och annan fleecetröja den senaste månaden vilket kanske var tur eftersom enligt artikeln ovan har försäljningen av varma tröjor fördubblats, klädhyllor gapar tomma och storlekar saknas. Jordbruket påverkades också efter det häftiga regn som drabbade ön i början av månaden, eftersom kylan och den blöta jorden inte är optimal för grönsaksodling och kampen för att hitta sallad har varit hård den senaste veckan. I Sverige härjar vinterkräksjukan under vinterhalvåret, influensan vandrar från dörr till dörr och likaså här är läkarnas mottagningar fullbokade denna årstid. Å andra sidan är det kultur att springa till en läkare för minsta lilla rinnande näsa. Människor klär av sig när det är varmt mitt på dagen men glömmer att klä på sig när temperaturen sjunker på eftermiddagen. Enligt artikeln ovan har besöken hos läkarmottagningarna ökat med 35%. Turismen har också blivit lidande då denna vackra ö tyvärr inte har så mycket spännande att bjuda på om det är +18°C, regn och blåst.

froid12

Foto Les Nouvelles Calédoniennes

Det ser lite roligt ut när människor springer runt med fleecetröjor, mössor, täckjackor och halsdukar under vajande palmer men vi har blivit en av de. Precis som vi har acklimatiserat oss till improviserad matlagning, en galen bilkultur, annorlunda öppettider med den heliga lunchstängningen och “kaledonsk” byråkrati har vi också vant oss vid en annan vädertemperatur. Den spontana doppet i havet som tillfälligt svalkade en svettig eftermiddag har ersatts av en kopp te i soffan med filt, strumpor, filmer och böcker.

Regn och kanelbullar

Det har regnat i två dagar och stormvarning utfärdades på Nya Kaledoniens östkust. Allting är blött och fuktigt, ingenting torkar. Våra kläder hänger överallt, skorna är fyllda med tidningspapper, hundens handdukar skakas utan resultat och man kan nästan ta på fuktigheten i luften. Utomhus har regnet öst ner obarmhärtigt under 36 timmar utan uppehåll och vägar har översvämmats, Canala, en by på södra östkusten är totalt isolerad. Regn hör vintern till och vanligtvis ligger temperaturen mellan 22-24°C men idag njuter vi av 27 dyngsura grader.

2013-07-03 09.04.00

Smaltos jaktinstinkter, vare det sig är katter, fåglar, ödlor, fjärilar eller som här, enorma maskar, har börjat visa sig mer och mer. På denna bild tränar vi..”pas toucher!”

DSCN0577

Det finns inte så mycket att göra när det regnar så jag lagade kanelbullar.

En vacker höstdag

Något som jag tror att många svenskar som bor i närheten av ekvatorn saknar efter en tid är de olika årstiderna som vi på gott och ont har i Sverige. Just idag får mitt luktsinne mig att associera till svensk sommar eftersom det doftar nyklippt gräs över hela Magenta området. Nouméa stad har äntligen bestämt sig för att klippa det halvmeter höga gräs som hindrat oss från promenader på olika ställen i vårt kvarter. Doften av nyklippt gräs flyttar mig till juni månad i Sverige, skolavslutning och den bekymmersfria tiden med ljusa sommarnätter. Men i verkligheten är det höst. Temperaturen har sjunkit några grader och man kan nu vistas utomhus mitt på dagen utan att smälta till en blöt fläck. Vissa kvällar behöver man svida om till jeans men shorts och T-shirt funkar också. Höst i Nya Kaledonien innebär också mer regn, framförallt på natten och tidig morgon så öser det ner. Ibland slutar det inte på morgonen utan håller på hela dagen, och dagen efter, och dagen efter det…

2013-04-19 11.42.48Men idag är det en fantastiskt vacker höstdag med klar himmel, solsken och frisk luft efter nattens regnskur. Så länge vi har haft Smalto har vi bara kunnat gå mycket korta promenader mitt på dagen för att inte ge honom värmeslag men idag kunde vi springa favoritslingan “Promenade Pierre Vernier” längs med havet mitt på dagen. Palmerna är inte lika gröna utan lätt deppiga och gulfärgade i topparna och många grenar har fallit ner på marken. Vattenpölarna hinner inte torka under dagen innan det regnar häftigt igen. Inte helt olik svensk höst men definitivt en trevligare temperatur även om det är svårt att slå färgskalan som dominerar en vacker svensk höstdag.

Ouen Toro

CIMG2880

Strandpromenaden Anse Vata, södra spetsen. Utsikt från nationalparken Ouen Toro.

lnc1

Foto Les Nouvelles Calédoniennes

Längst söderut på Nouméas spets ligger högsta punkten i centrala Nouméa, nationalparken Ouen Toro. Det var här det blev trafikstockning när en tsunamivarningen gick ut för några veckor sedan den 6 februari. Tydligen utbröt panik både på Fiji och i Nya Kaledonien och i Nouméa hade många försökt ta sig till Ouen Toro vilket orsakade kaos och trafikstockning. En orsak till förvirringen var att lokala myndigheter i Nya Kaledonien behöll tsunamivarningen i några timmar extra efter att “Pacific Tsunami Warning Center” på Hawaii hade hävt varningen. Engelska är begränsat här, likaså internetanvändningen så många förlitar sig enbart på lokal radio. Det var inte många som kunde följa CNN eller nyheterna på internet och paniken spred sig onödigt fort och höll på länge till skillnad från avslutande paragraf i denna artikel. Dessutom är det många som inte kan sitt eget lands geografi. Nya Kaledonien är omgivet av världens näst största korallrev som fungerar som ett naturligt hinder av en eventuell tsunamivåg. Fortsättningsvis var skalvets epicentrum nära Salomonön Santa Cruz, nordost om Nouméa. För att en tsunamivåg ska träffa Nouméa måste skalvet komma från väst, inte öst. Östkusten och de tre Loyaltyöarna öster om Nya Kaledonien hade all rätt till panik första timmarna men med tanke på att en minst 600 meter hög bergskedja sträcker sig över hela ön kändes paniken i Nouméa ganska överdriven.

Map epicenter

CIMG2944

Om kartorna inte är bortrivna så har de intressant skala och svårtolkade svårighetsnivåer. En “lätt” slinga var så brant att det var tur att det fanns träd att hålla sig i.

Ouen Toro nationalpark är, vid undantag för en tsunamivarning, en fantastisk park. Väldigt många joggar, cyklar, rastar hundar och promenerar här dagligen men det känns fortfarande som om man är ensam i den 44 ha stora parken. Jag lär mig fortfarande att hitta bland alla promenadslingor, kartorna är inte så hjälpsamma. Ouen Toro är hemmet för den 3 ha stora “la fôret seche tropical”, den torra regnskogen, som är det mest utrotningshotade ekosystemet i Nya Kaledonien. Dessa skogar finns på flera platser på västkusten i Nya Kaledonien där det är ett torrare klimat än på östkusten. Skogen i Ouen Toro består av 35 olika sorters träd varav 18 stycken är endemiska.

CIMG2928

Utsikt över nationalparken.

CIMG2931

kkkkk

 

 

 

 

Ouen Toro är också platsen där Australiens kustartillerigrupp vid namn “Robin Force” tillbringade sju månader för att installera två kanoner och träna personal under andra världskriget som en del av deras bidrag till Nya Kaledoniens försvar. kkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkk

Framförallt är utsikten otroligt vacker och man får en överblick över Nouméas geografi.

CIMG2902

Kitesurfing, en mycket populär sport.

CIMG2946

Nouméas östra kustlinje, vi bor bakom trädets, “le pin colonnaire”, topp. Notera bergen i bakgrunden, det är nog snarare dit man ska ta sig vid en eventuell tsunami.

CIMG2870

Norra änden av Anse Vata som är en mycket populär badstrand framför lyxhotellet “le Méridien” som man kan ana i vänstra hörnet. Framför hotellet slåss kitesurfare och helikoptrar om luftutrymmet på helgerna. 

Idag (28 februari som det har hunnit bli här) fyller svärfar Franklin år och jag gratulerar på födelsedagen!!

En vanlig varm lördag

CIMG2780Vad gör man en vanlig lördag i Nouméa då solen skiner på en molnfri, blå himmel och det fläktar härligt till dryga 30°C? Kitesurfar? Vindsurfar? Rastar båten i lagunen? Hänger på smockfulla Baie des Citrons, badar och äter glass? Cyklar längs med havet? Valen är oändliga och vi bestämde oss för “Parc Provincial de la Dumbéa” en timma norr om Nouméa. Där kan vi hoppa från klippor helt ostört i svalkande sötvatten och vandra mellan gröna berg.

CIMG2829

“Den lille havfrue” i Nya Kaledonien.

 

CIMG2789

Smalto var först i vattnet.

CIMG2842

Franklin provar en variant av fjärilsim.

CIMG2805

Siesta…

CIMG2832

När får jag bada..?

CIMG2863

Efter en dag med sol, bad och vandring smakar det otroligt gott med salta jordnötter och lokala ölen, “Number One”.

Fast idag är det ingen vanlig lördag för idag är det Cecilias 30-årsdag! Grattis på födelsedagen gumman!!