Årets sista blogginlägg kommer att visa hur vi firade jul i år. Vi lyckades båda två få ledigt under juldagarna och bestämde oss för att campa på ett ställe vi inte har besökt tidigare. Valet föll på Poingam, som ligger längst ut på norra spetsen av la Grande terre. Närmsta samhälle med bensinstation, affärer och dylikt finns i Koumac, en och en halv timma söder om Poingam.
Vi lämnade Nouméa klockan nio på morgonen, kaffe i Nandaï runt elvatiden och lunch i Koné halv två. Norr om Koné ligger det stora gruvprojektet Vavouto med tillhörande fabrik och vägen mot Koumac såg ut som på bilden till vänster. Med tanke på alla veckopendlare söderifrån som arbetar på fabriken och gruvorna är det nog en tacksam väg.
Men sedan tog en så kallad “piste” vid, vilket innebar grusväg med snäva kurvor och branta backar. Fördelen var att vi var i princip ensamma på vägen och det enda man fick väja undan för var vilda hästar som ändå skenade när en bil närmade sig.
“Relais de Poingam” är känt på ön och vi har hört talas om det många gånger. När vi kom fram förstod vi varför. Ett hotell beläget vid den azurblå lagunen med tillhörande camping där maten var fantastisk och personalen väldigt tillmötesgående.
Julmiddagen var en gastronomisk upplevelse som verkligen representerade Nya Kaledonien vilket innebar att råvarorna bokstavligt talat var lokala. Förutom rådjur (så klart) och grisen på bilden så fick vi även njuta av den traditionella julrätten “langouste”.
Aktiviteterna dessa juldagar var inte mer avancerade än snorkling, hitta ved till kvällens brasa, lista ut hur man öppnar en kokosnöt på bästa sätt och därefter äta den.
k
k
k
k
k
k
k
k
k
k
k
k
k
k
k
k
k
k
k
k
Lunch à la South Pacific style!
k
k
k
k
Nedan följer ett bildcollage från Poingams (och vår) bästa sida.
Totalt avverkade vi cirka 120 mil under fyra dagar och hemvägen gick delvis längs med den fantastiska ostkusten med ett stopp i Hienghene. Bilderna från detta besök får inviga år 2014 i nästa inlägg…
Avslutningsvis en bild från norra spetsen.
Nu när jag skriver detta så pumpar musiken från olika håll trots att vi befinner oss ganska högt upp i bergen utanför Nouméa. Minnena från förra årets nyårsfirande i centrala Nouméa gör sig påminda men eftersom vi arbetar dessa dagar och inte vet hur kul Smalto kommer tycka att det är att fira nyår så håller vi oss hemma.
Vi önskar er alla ett gott nytt år!!